Jag läser Johanna Lindbäcks nyaste bok – Välkommen hem. Jag börjar närma mig slutet, men jag vill inte läsa ut den. Inte än. Jag vill stanna lite till i bokens värld, njuta lite till av alla träffsäkra detaljer.

Det är lite tudelat det här med att ha en favoritförfattare. Man kastar sig över nya titlar så fort de kommer ut, plöjer på nolltid och så står man där och får vänta igen. På nästa. Har man tur kommer det en ny redan inom ett år, men ibland får man vänta snällt längre än så.

Jag har läst långsamt, omsorgsfullt hela dagen nu. Vill ju veta vad som händer, samtidigt som jag vill suga på karamellen så länge jag kan. Attans vilket dilemma.