All min kärlek av Miranda Dickinson

Publicerad den av
Svara

Jag läser väldigt gärna romantiska komedier, och kanske lite särskilt nu i höstmörkret. Då vill jag ha mysig läsning som bjuder på härlig eskapism.

I den här boken får vi följa Archie och Ester. Archie jobbar som assistent på en tidning och drömmer både om att få slå igenom som skribent och om sin kollega Jessie som han är hemligt kär i. Ester städar på redaktionen om nätterna och genom spåren de lämnar efter sig gissar hon hur de är som personer. När Archie påbörjar ett kärleksbrev till Jessie kan Ester inte låta bli att svara och det leder till att de blir vänner och tillsammans försöker de hitta hur man skriver det bästa kärleksbrevet. 

Ja, man fattar ju precis vad som ska hända men det är vägen dit som är hela grejen och jag älskar just att få följa ett par när de hittar varandra. Deras väg bjuder på både humor och svärta och man hejar på dem hela vägen. De är två väldigt fina karaktärer, med en hel del bagage som sig bör. 

 

Jag tyckte väldigt mycket om den här boken som bjöd på underhållande och mysig läsning. Det här är en slow burn och kanske att det blev lite för slow för min del. Jag hade gärna sett lite mer sprakande gnistor dem emellan. Jag tror att den här boken är perfekt om man vill ha en mysig romcom med mindre hetta. Kan varmt rekommendera! 

Dom där uppströms av Karin Janson

Publicerad den av
Svara

Åh, den här boken. 🥰 Eller snarare – den här serien! För som jag har älskat att få hänga i Forshyttan med alla invånare. Dessa böcker är dessutom fabulöst inlästa av Isabelle Kyed som läser böckerna på dialekt. Imponerande hur hon ibland kan växla till en annan dialekt för att senare även läsa finska meningar. Jag har mestadels lyssnat på böckerna för att få njuta av hennes inläsning.

I denna del två är Håsa (Håkan Samuelsson) och Caroline huvudpersoner. Lite oväntat köper Håsa den avdankade travhästen Bläsbruden, som annars skulle avlivas. Han som inte alls kan något om hästar egentligen. Inom honom finns en stark längtan att hitta sin försvunna dotter, som dåvarande sambon gav sig av med. Hans granne Caroline kämpar med det nya livet som ensamstående mamma. Som gammal hästtjej börjar hon hjälpa Håsa i stallet och en oväntad vänskap växer fram. Samtidigt letar hon efter kärleken via dejtingappar.

Den här boken har en hel del svärta och det är många människoöden med stora bagage. Livet i Forshyttan innebär att alla känner alla och därmed även tror sig veta allt om alla. Inte alltid så roligt. Det lilla samhället blir som en egen karaktär i boken, och jag älskar att läsa svensk feelgood som utspelar sig i ett mindre samhälle. Det är hög igenkänning, och en fin blandning mellan det skaviga och det härliga. Det är vänskap, relationer, drömmar och en längtan efter något mer.

Det är mycket humor i boken och jag kom på mig själv med att gå omkring och le medan jag lyssnade. Jag tyckte så mycket om alla i boken, och jag blev glad över den fina gemenskapen, att så många ville ställa upp för varandra och var öppna inför nya vänskaper.

Jag hoppas verkligen att det kommer fler delar för jag är inte redo att släppa taget om invånarna i Forshyttan.

Lästa böcker i oktober

Publicerad den av
Svara

I oktober kom äntligen mitt läsflow tillbaka och jag har NJUTIT så av att läsa. Underbart att få känna så efter att september var en så kass läsmånad. Jag har inte ens skrivit om september …

Det är svårt att välja en favorit eftersom jag läst så otroligt många bra böcker. Det är nästan lättare att välja tvärtom. Men om jag ska välja favoriter måste jag ju nämna att den här månaden startade läsningen av årets julböcker eftersom de började släppas och jag har redan läst flera otroligt bra. Så himla glad för det.

⭐️ Faller som stjärnor av Alice Vånner
⭐️ God jul, Agnes av Kristin Emilsson
⭐️ Vikten av att ha tjocka sulor av Cathrine Brunzell
⭐️ 24 brev till jul av Jenny Fagerlund
⭐️ Norrsken över Stjärnbacka av Linda Strömberg
⭐️ Brevet som förändrade allt av Josefine Ekblad
⭐️ En särskild plats av Anna Charlotta Wikman
⭐️ All min kärlek av Miranda Dickinson
⭐️ Dagarna med Theo av Allen Levy
⭐️ Fyren vid havets slut av Catrin Ormestad
⭐️ Spökskrivaren och kärleken av Emmy Abrahamson
⭐️ Toner i tystnaden av Erica Eklund
⭐️ Ensamma hjärtan i Viskehamn av Anna Linde
⭐️ Ellen Lind har koll på läget av Elin Randin

En bok som stack ut den här månaden var ”Dagarna med Theo” som blev platt fall för min del. Jag borde verkligen ha dnf:at den boken.

För november hoppas jag att mitt härliga läsflow håller i sig. 🥰🙏🏻

En innerlig längtan av Sara Ros

Publicerad den av
Svara

Det är något speciellt med historiska romaner, att få läsa en underhållande berättelse samtidigt som man får lära sig något nytt. Lite extra förtjust är jag när det handlar om kvinnohistoria och det bjuder Sara Ros på i sin serie ”Läkande kvinnors sällskap”. I förra boken låg fokus på yrket fältskär, och i den här är det apotekare. 

Det är slutet av 1800-talet och vi får möta det gifta paret Karolina och Axel. Vi möter dem i nutid men vi får också följa dem i tillbakablickar hur de träffades. Deras äktenskap verkar utåt sett vara lyckligt och givande, men hemma kämpar de med en stor sorg och närheten dem emellan saknas. De drar åt olika håll och Karolina kämpar för att vinna sin mans uppmärksamhet. 

I en del historiska romaner tycker jag att det ofta blir att mannen är den starka, han som skyddar och hjälper kvinnan. Här är det nästan tvärtom, vilket jag gillar. Axel bär på en stor dos osäkerhet och det blir Karolina som får locka honom att våga komma ur sitt skal, både som man och som människa. 

Jag gillar den här serien. Det är fina karaktärer som man gärna vill läsa mer om och det är samtidigt massa intressant fakta kring läkekonsten. Ibland häpnar man över hur något botades förr, men så kanske vi i framtiden även kommer att se på dagens metoder. 

En underhållande, lärorik och romantisk serie som bjuder på härliga lässtunder. Rekommenderas! 

Toner i tystnaden av Erica Eklund

Publicerad den av
Svara

Det här var en så fin, lågmäld och varm berättelse om sorg och vänskap. Jag växlade mellan att läsa och lyssna, och den är väldigt fint inläst av Gunilla Leining.

Boken har tre olika karaktärer som vi får följa – Sara, hennes tolvåriga dotter Majken samt deras åttioåriga granne Elsie. Tidigt förstår vi att alla tre bär på stor sorg. Sara och Majken har flyttat från hus till lägenhet efter att deras make/pappa har dött och de försöker båda navigera sig fram i livet efter denna oerhörda förlust. Elsie lever ensam, även hon har gått igenom en svår sorg. När Majken knackar på för att sälja knäckebröd till klasskassan blir det början på en oväntad vänskap. Samtidigt kämpar Sara med det dåliga samvetet hon känner när hon går vidare i livet. Får man skratta och känna lycka när man förlorat sin stora kärlek?

Det är en så fint berättad historia om dessa tre människoöden där sorg har en central roll. Jag har själv gått igenom att förlora familjemedlemmar och kan känna igen den där känslan av skuld när livet går vidare, när man känner lycka mitt i all sorg. Men det är ju precis så livet är och så som det SKA vara. Livet går vidare för oss som lever. Så måste det vara, och våra älskade skulle också vilja att vi levde vidare och kände både lycka och kärlek.

Jag kan varmt rekommendera denna både sorgliga och samtidigt hoppfulla bok. Om vänskap, kärlek, familj, oväntade relationer och om att hitta vägen framåt igen. 

Spökskrivaren och kärleken av Emmy Abrahamson

Publicerad den av
Svara

Vilken pärla till bok! Jag fullkomligt älskade den här boken som bjöd på så härlig underhållning och fick mig att skratta högt flera gånger. Det var både dialoger och händelser som fick mig att skratta. Det var bara ett fel med den här boken – den var alldeles för kort.

Huvudpersonen i boken är författaren Frederika som varit hyllad men som nu knappt säljer alls. Hon är sambo med (den urtråkiga) poeten Theodor som säljer ännu sämre och någonstans måste pengarna komma ifrån. Hennes förlag säger att hon inte kommer att få ge ut fler böcker, men hon ges chansen att bli spökskrivare till Youtube-stjärnan Alf ”ChiliAss” självbiografi. De tvingas åka iväg till förläggarens stuga på Österlen där de får en vecka på sig att få ihop något. Till bådas förvåning spirar känslorna, men hur ska de som lever så olika liv kunna ha ett liv tillsammans utanför stugan?

Det är verkligen en ljuvlig romcom om opposites attract och jag njötläst från början till slut. Som jag hejade på dessa två, som jag hoppades på att de skulle hitta en lösning.

Det här boken lyste verkligen upp i höstmörkret och jag slog igen boken med en glad känsla i kroppen och ett stort leende. Vill verkligen varmt rekommendera att läsa om du vill ha en underhållande bok där språk, miljö och karaktärer tillsammans skapar romcom när det är som allra bäst.

Fyren vid havets slut av Catrin Ormestad

Publicerad den av
Svara

Vilken fantastisk läsupplevelse den här boken bjöd på. Jag har längtat så efter att läsa den här typen av bok och nu känner jag mig alldeles lycklig att äntligen ha hittat en. 🥰

Jag älskar berättelser där djur och natur har en central roll och här är det verkligen så. En avlägsen ö, en fyr och en kvinna som räddar fåglar som är insnärjda i taggtråd, som skadat vingen eller som fått en metkrok i halsen. Tamara är uppvuxen på denna avlägsna plats och vill egentligen inte delta i den övriga världen. Hon blev mobbad i skolan och när hennes mamma en natt dog ute på havet har hon hela tiden känt sig uttittad av kustborna. Hennes far jobbar borta en stor del av tiden, men så en dag tar han med sig Roman hem. Ett band växer fram mellan Tamara och Roman, något ingen av dem kan motstå. Men kan Roman tänka sig att leva på en så avlägsen plats?

Jag växlade mellan att läsa och lyssna och den är så oerhört fint inläst. Det är en varm och känslosam berättelse som rymmer så oerhört mycket sorg, om en familj där denna plats har varit både en förbannelse och en välsignelse. En plats som trollbinder och tar på samma gång.

Jag blev så oerhört fascinerad av denna plats, Örskär, att jag nu är sugen på att åka dit. Miljöbeskrivningarna är både fantastiska och lite skrämmande på samma gång. Att vara där när stormen viner, eller när vintern slår till – det är inget som lockar.

Det här är precis min typ av bok – kärlek, djur, natur och med stort fokus på relationer och livsöden. Jag har njutläst från början till slut.

    Dagarna med Theo av Allen Levi

    Publicerad den av
    Svara

    Jag skriver inte så ofta negativa recensioner, av den enkla anledningen att jag inte läser ut böcker jag inte gillar. Och böcker jag har dnf:at bryr jag mig inte om att skriva om. Ibland gör jag dock undantag. När jag läser en tokhyllad bok läser jag vidare för att försöka förstå vad det är jag missar. 

    Den här boken spanade jag på redan innan den gavs ut på svenska. Den lät fantastisk och mina förväntningar blev bara högre när folk lovordade den så starkt. Men nej, för mig blev detta ett riktigt magplask.

    Högtravande och konstlade dialoger – vem pratar ens så? Moralkakorna staplades på varandra och det ligger ett starkt religiöst drag där Theo ska representera något slags Gud. Det riktigt kliade i mig av obehag under läsningen. Jag läste 200 långtråkiga sidor innan jag fick nog och skummade resten, till de 50 sista sidorna som jag läste noggrant igen. Många säger att slutet var oväntat men jag tyckte det var ganska självklart. Allt pekade ju på det? 

    Så besviken på att bli snuvad på den fantastiska läsupplevelse så många pratar om. Jag gick in på Goodreads för att läsa recensioner och där hittade jag några som tyckte precis som jag. Komiskt bara att folk ifrågasätter om de ens läst boken. 😅  Man ”får” inte ogilla böcker som andra älskar. 

    Nej, den här boken funkade inte alls för mig. Jag är ju rätt ensam om den här åsikten så läs om du är nyfiken. 

    En särskild plats av Anna Charlotta Wikman

    Publicerad den av
    Svara

    Jag har verkligen längtat efter att Anna Charlotta Wikman ska släppa en ny bok. Jag tokälskade hennes ”För allas bästa” och på bokmässan var hennes nya bok en av få måste-köp för min del. Det är något med hennes sätt att skriva som tilltalar mig. Det är så träffsäkert, med flera humoristiska delar som är så spot on. Jag läste om vissa meningar just för att de var så snyggt formulerade. Jag hade väldigt höga förhoppningar på boken och de infriades med råge. 

    För som jag har njutit av att läsa den här boken. När jag hade 100 sidor kvar ville jag inte läsa mer, för jag var inte redo att ta farväl av karaktärerna. Jag ville fortsätta hänga med Teresa, Livia och Ulla. Tre väldigt olika kvinnor på helt olika platser i livet vars vägar korsas och som leder till vänskap. De går alla tre en kurs i personlig utveckling, en kurs som tar en lite oväntad inriktning men som gör att det börjar röras om i kvinnornas liv. De börjar se att det där med att vara tacksam och glad inte alltid är till gagn. Ibland måste man faktiskt stå upp för sig själv och våga säga ifrån. 

    Den här boken var minst lika bra som hennes förra och jag hade velat att boken var dubbelt så lång. Minst. Det här var en rolig, varm och härlig feelgood de luxe om vänskap och om att våga stå upp för sig själv. Härliga karaktärer som man tar till hjärtat och jag gillade att de hade så olika livsöden och åldrar. Vänskap över generationsgränserna är en favorit att läsa om. 

    Vill verkligen varmt rekommendera att läsa denna både hjärtevärmande och tankeväckande bok. Njutläsning får början till slut. 

    Norrtullsligan av Elin Wägner

    Publicerad den av
    Svara

    I tisdags träffades vi digitalt i bokcirkeln där vi läser klassiker. Jag har kämpat med våra två senaste böcker, och funderat över om det är mig eller böckerna det är fel på? Jag har läst litteraturvetenskap på både svenska och engelska och därmed diskuterat och analyserat en stor mängd klassiker. Det var dock ett tag sedan, och kanske har jag blivit en lite för bekväm läsare nu när jag mest sysslar med njutläsning. Jag vet inte, men de senaste böckerna har fått mig att känna mig osmart och jag avskyr den känslan.

    Nu var vi dock rörande överens om att vi inte gillade den här boken. Vi försökte se den ur den tidens perspektiv, men det var svårt och hjälpte ändå inte för att hitta något positivt kring boken. Vi skulle haft vårt samtal innan bokmässan och jag hade nästan helt glömt bort bokens karaktärer och innehåll när det nu var dags att diskutera den. Inget i boken fastnade hos mig. Den var bara tråkig, även om det tar emot att säga. Och jag gillar inte omslaget heller som jag inte alls förstår mig på? 😅

    Nja, den här boken funkade inte alls för mig. Jag håller tummarna för att vår nästa bok ska ge en mer positiv känsla.

    24 brev till jul av Jenny Fagerlund

    Publicerad den av
    Svara

    Det här är Jenny Fagerlunds fjärde julbok, och i mitt tycke även den bästa. Jag har tyckt så mycket om att följa Hanna och de andra karaktärerna på vägen fram mot jul. Jenny Fagerlund vet hur man kryddar berättelsen med juliga ingredienser i form av dofter, smaker, inredning och juliga göromål. Hon har verkligen fått mig att längta till att få plocka fram julen här hemma. 

    För två år sedan dog Hannas man Tom strax innan jul, och nu har hon och dottern Clara flyttat till hennes barndoms Nyponviken. De flyttar in i Hannas mormors gamla hus, ett hus som behöver lite kärlek och omvårdnad för att fungera igen. När Clara hittar en låda med brev från Tom med uppmaningar om att fira julen stort igen, blir det ett projekt både att renovera huset och försöka hitta tillbaka till någon form av julkänsla igen. Med hjälp av grannen Jack tar Hanna sig an båda projekten och ett försök att få flytten att leda till en nystart och chans till att börja leva igen.

    Den här boken rymmer en stor dos sorg, men också lika delar hopp och glädje. Vi får följa Hanna både i nutid med renoveringen och den nya tillvaron, samt i dåtid hennes och Toms kärleksresa. Det är många gånger känslosam läsning men det finns hela tiden ett spirande hopp om ett lyckligt slut, precis som det ska i en bra feelgood. 

    Jag tyckte så mycket om den här boken. Härliga miljöer i en småstad och karaktärer man tar till hjärtat samt flera hundar som bidrar till stämningen. En berättelse om familj, vänskap, relationer och sorg men också om romantik och kärlek. Jag är lite extra förtjust i det här med småstad och hur folk sluter upp och stöttar, både genom gester och försiktiga puffar i rätt riktning. En riktigt fin julbok som jag varmt rekommenderar. 

    God jul, Agnes av Kristin Emilsson

    Publicerad den av
    Svara

    Kristin Emilsson är en favoritförfattare och den här boken är min nya favorit av henne. Hon är så skicklig på den där balansen mellan allvar och det mer humoristiska. Jag berörs alltid av hennes karaktärer som känns äkta och i den här boken hade huvudpersonen och jag några gemensamma beröringspunkter som gjorde att jag tog henne lite extra till hjärtat. 

    Jag jublade lite när jag fick veta att hon skulle släppa ännu en julbok, för hon gör det så bra. För även om julen är närvarande är den på något sätt ändå lite vid sidan av, puttrandes där bakom utan att ta över. Jag får allt jag vill ha av julstämning och dofter, men det funkar ändå fint att läsa så här långt innan juletider. 

    Agnes är på väg till flyget med sin sambo. De ska till Kanarieöarna för att fira hennes 40-årsdag. Men hon kommer aldrig dit, för i stället blir hon dumpad på flygplatsen och flyr till första bästa hotell. Där får hon ett mail från sitt 15-åriga jag, skrivet 25 år tidigare. I mailet radar Agnes upp allt hon hoppas ha hunnit med när hon fyller 40. Nedslagen inser hon att hon inte alls gjort alla sakerna på listan, men en av sakerna verkar lättare att fixa: att kyssa snygg-Tobbe. Frågan är bara var han håller till nu för tiden? Det blir första punkten på listan att blocka av. 

    Jag tyckte så otroligt mycket om den här boken. Så intressant med mailen från sig själv och jag undrar vad jag själv skulle ha skrivit? Jag tror att 15-åriga Malin hade blivit besviken för jag har nog inte uppfyllt min tonårslista. Men. Jag är nöjd med livet som det är och som det blev. 

    Den här boken bjuder på både vänskap och romantik, humor och svärta. Det är en härligt feelgoodig julbok om hemligheter, familj och relationer samt att hitta sig själv. 

    Timråmorden av Susanne Fellbrink och Lotta Luxenburg

    Publicerad den av
    Svara

    Det här är första delen i serien ”Högsta ligan”. Författarna har tidigare gett ut flera deckare under eget namn, men har nu slagit sig samman för denna serie. Jag har läst flera av Susanne Fellbrinks böcker men Lotta Luxenburg är en ny bekantskap för mig. 

    Boken inleds med en prolog där vi får följa en kvinna som hamnar i knipa. Sedan hoppar vi framåt några år där vi lär känna grannarna Åsa och Bianca, två personer som förmodligen aldrig hade umgåtts om det inte vore för det som hittas i Åsas trädgård. När Biancas hund smiter in i Åsas trädgård och gräver upp en av hennes rabatter kommer en kropp fram. Gemensamt tar de ett beslut som kommer att få oanande konsekvenser och som tvingar dem att agera tillsammans. 

    Förutom Åsa och Bianca får vi följa flera andras perspektiv i detta som kommer att involvera och engagera både polis och brottslingar. Det är korta kapitel med bra driv, precis som en bra spänningsroman bör vara.

    Jag har sett många positiva omdömen om den här boken och den verkar falla väl ut hos deckarfantaster. Nu är ju jag en lite motvillig läsare av deckare – när det gäller vissa ämnen och innehåll vill jag tillägga. Tyvärr innehåller denna ett av de ämnen jag inte vill läsa om vilket gjorde att läsningen påverkades negativt. Jag kan inte slå ifrån mig det, det sätter sig liksom i mig. 

    Gillar du deckare med bra driv och där man inte bara följer poliser i utredningen, då är detta en bok för dig. En deckare med dolda hemligheter, beslut som får negativa konsekvenser och med två relaterbara kvinnliga huvudpersoner. 

    Faller som stjärnor av Alice Vånner

    Publicerad den av
    Svara

    Jag skulle önska att Alice Vånner kunde ge ut flera böcker om året så att det alltid finns något att läsa av henne. För även om titeln på den här boken innehåller ordet stjärnor är det hon som är en stjärna. För som hon kan skriva! Jag både ville plöja boken och läsa så sakta det bara gick för att få njutläsningen att räcka länge.

    Jag lyssnade på Alice Vånner i ett samtal på bokmässan där hon bl.a. pratade om att kunna leka med språket, och det är något jag verkligen älskar. Jag har alltid varit svag för just det, när författare använder språket på ett personligt sätt genom att både skapa helt nya ord men också att införliva språket som en del av handlingen. Hon är en sann mästare på det, och även om handlingen i boken bjuder på sträckläsning är det språket som verkligen får mig på fall. Det är personligt, inbjudande och med en stor portion humor.

    Jag älskade hennes förra bok ”Otur i turen” och jag älskar denna lika mycket. Det var så härligt att få hänga med Kitty och Petter, följa med dem till Grekland, deras resa från friends-to-lovers och deras fantastiska konversationer. Jag ville hoppa in i boken och få hänga med dem.

    Det här är romcom när det är som absolut bäst. Kärlek och vänskap, humor och svärta, roliga situationer blandat med allvar. Det finns nog inget jag saknade i den här boken.

    Vill varmt rekommendera både denna och förra boken. Huvudpersonerna i den här boken är bikaraktärer i den förra så för absolut bästa upplevelse tycker jag att man ska läsa dem i rätt ordning, även om det egentligen inte behövs.

    I vinrankornas skugga av Marie Sammeli

    Publicerad den av
    Svara

    Jag har läst och tyckt om alla Marie Sammelis böcker. Hennes böcker bjuder alltid på härliga miljöer och karaktärer att tycka om. Jag har aldrig varit i Sydafrika men tack vare hennes böcker har jag fått läsresa dit flera gånger och det känns som om jag har fått lära känna landet tack vare det.

    Det här är andra delen i serien Vingården Cape Haven och vi får återigen möta Sarah som nu bestämt sig för att följa kärleken och flytta till Sydafrika för att börja om där. Livet blir dock inte riktigt som hon hoppats på då Mikaels exfru tränger sig in som delägare i vingården och tar lite väl mycket plats. Dessutom verkar Mikaels mamma föredra exfrun och när mamman dessutom tillfälligt flyttar in hos Mikael tar syret slut nästan helt. I samma veva får Sarah ett intressant men skavigt skrivuppdrag som fyller hennes tankar.

    Jag gillar att vi får både en nutida och en dåtid berättelse som lär oss om Sydafrika både nu och då. Den dåtida berättelsen är både intressant och hjärtskärande och det är fint att denna mörkare berättelse får ta plats. 

    Den här boken ger många tankar kring relationer, om vårt eget ansvar att ibland faktiskt sätta ner foten och stå upp för både oss själva och relationerna omkring oss. Vi har alla ett eget ansvar i varje relation. Det handlar också om arv, det som läggs på våra axlar både medvetet och omedvetet. 

    Det här är en så mysig och härlig serie som bjuder på härliga miljöbeskrivningar som gör att man nästan kan känna både dofter och smaker. Jag blir alltid så inspirerad av att läsa om människor som vågar bryta upp och ta nya vägar i livet. Även om jag kanske inte vill flytta till Sydafrika vill jag väldigt gärna besöka landet någon gång. 

    Kan varmt rekommendera båda dessa böcker och jag ser fram emot att läsa mer av Marie Sammeli i framtiden.