Vad härligt det är när man riktigt fastnar i en bok. När man bara inte kan sluta läsa. När man tänker, ok bara en sida till. Eller bara ett kapitel till. Och så ligger man där på soffan inlindad i sin gosiga filt medan klockan går och går och läggdags har passerats med flera timmars marginal.

För det där med bara en sida till gick ju inte så bra eftersom det just på den sidan avslöjades något man bara måste veta mer om. Och det där enda kapitlet man skulle läsa visades sig vara så avgörande för handlingen att det bara inte gick att släppa ifrån sig boken och gå och lägga sig.

Så blev det för mig i går kväll. Jag lade mig på soffan med Nu vill jag sjunga dig milda sånger i högsta hugg. Mini somnade redan klockan åtta och jag hade två timmar läsning framför mig. Trodde jag. Det hann bli midnatt innan jag tvingade mig att lägga ifrån mig boken för att gå och sova. Boken är ju bara så bra! Och det är en sådan där bok som kräver långsam och eftertänksam läsning, som en hård karamell man vill suga på snarare än bita i.

Men visst är det härligt?! Det är den bästa sortens läsning. Den när man varken kan eller vill eller ens klarar att sluta läsa.