Jag har läst skräck och deckare de senaste dagarna och det har satt sig i sinnet. När jag ska gå och lägga mig har jag legat vaken länge och spanat ut i mörkret efter både det ena och det andra monstret. Som en mörkrädd femåring kollar jag att dörrar är stängda och att inget monster ligger och trycker under sängen. Och halvblind som jag är blir minsta skugga ett monster, ett spöke eller annat otrevligt.

Tacka vet jag kärleksböcker – då drömmer man söta drömmar i stället. Jag får nog ta en sådan period när jag har klarat av mina skräckisar här hemma. Stilla sinnet lite. Pusta ut.