Gårdagens besök på bibblan resulterade i ett förvånat exemplar av Dan Browns allra nyaste Inferno. Eller ja, boken var ju inte förvånad – snarare jag. Över att den fanns inne menar jag. Och det var den endast tack vare att vi bor i den håla vi gör, för inne i stora staden är det lååång kö på boken. På vårt lokala bibliotek åker inte böckerna vidare – de kan endast lånas på plats. Så i går kunde jag knalla hem med en efterlängtad bok och konstatera att det här med att på i en håla faktiskt inte är så dumt ändå.

Nu är frågan vem som ska läsa den först här hemma – sambon eller jag? Om man tittar på min att-läsa-hög och jämför den med hans så blir nog svaret att att han får läsa först. För sanningen är ju att han har ganska exakt 0 böcker i kö, medan jag inte ens kan räkna alla mina. Och jag har några måste-böcker som ska läsas inom en vecka. Ok, han får börja. För husfridens skull.