Dottern, 8 år, och jag läste och gillade första delen i serien om Iskompisar så vi var båda två taggade inför att läsa fortsättningen.

I den här boken åker de på konståkningsläger på sommarlovet. Sasha har slutat med hockey och börjat med konståkning tillsammans med Jasmine, Vanessa, Vendela och Saga. Han trivs jättebra, men hans föräldrar gillar inte hans byte och särskilt pappan hoppas att han ska byta tillbaka.

På lägret berättar de spökhistorier för varandra om kvällarna och när mystiska saker börjar hända tror de kanske att det är Prästfrun som spökar på riktigt. Vem är det annars som gömmer deras kläder och rotar deras i ryggsäckar?

Min dotter är väldigt spökrädd och de där spökhistorierna som barnen berättade för varandra skrämde henne verkligen. Vi fick pausa boken ett bra tag innan jag lyckades övertala henne att fortsätta. Jag visste ju att det skulle bli bra i slutet. Så när vi väl fortsatte läste jag hela boken i ett svep. Den slutar lyckligt och dottern tyckte den var jättebra. Hon glömde det där läskiga och fokuserade bara på det gulliga slutet.

Det är jättesvårt att läsa om en idrott man inte kan något om men det är också intressant eftersom man får veta massor om en helt okänd värld. När de pratar om olika hopp och rörelser fattar varken dottern eller jag vad de egentligen gör, men det stör inte läsupplevelsen ändå. I slutet finns också en mycket bra ordlista för oss som har noll koll. Bra!

Gillar man konståkning är det här ju given läsning. Dottern och jag gillar serien trots vår okunskap. Det är mycket fokus på vänskap och relationer och det är lätt att känna igen sig i det. Mysig och underhållande läsning, om man bortser från det där läskiga då. 😊

Recex från B|Wahlströms förlag.