I går hade @albertbonniersforlag debutantkväll och Nina Pascoal fick berätta om sin bok. Jag blev så nyfiken på den att jag direkt efteråt laddade ner och läste den.

Boken handlar om en mamma och hennes tre barn som åker på charterresa till Spanien i två veckor. Ganska snart inser man att detta är en dysfunktionell familj där de tre systrarna lever med en opålitlig och flyende mamma. De tassar på tå, rädda och redo för nästa känsloutbrott. Äldsta systern Sabina, 14 år, har börjat markera sin självständighet och gör uppror mot mamman vilket ofta leder till konflikt.

Familjen brukar bestämma genom att rösta om olika saker. Vad ska de äta till middag? Ska de gå och bada? Vem ska handla? När mamman försvinner och lämnar de tre systrarna ensamma i lägenheten på obestämd tid röstar de om de saknar mamma. Svaret blir nej.

Det är mellansystern Kornelia som berättar. Hon vill så gärna vara alla till lags, att alla mår bra, och hon ser väldigt mycket upp till storasystern samtidigt som hon är avundsjuk på hennes skönhet och hennes sätt att vara. Kornelia befinner sig med ena foten i barndomens ängslan och den andra i ungdomens nyfikenhet. Män och sex lockar hennes intresse.

Vi följer familjen på semestern men också i återblickar och det är i dessa återblickar man lär känna familjen och hur de lever. Hur är det att leva med en vuxen som inte alltid är den vuxna? Vad gör denna otrygghet med ett barn?

Det här är en tunn bok med ett stort innehåll och jag var helt fast i läsningen. Jag tyckte om sättet den är skriven på, ibland nästan poetiskt. Den här boken var inte alls vad jag hade förväntat mig. Den var så mycket mer. Jag är svag för relationsromaner där familjen är i centrum, och det fick jag verkligen här.