Den här boken har jag läst med stort intresse. Jag bor i ett samhälle strax utanför Jönköping men jobbar mitt inne i city, så jag brukar benämna Jönköping som ”hemma”.

Nils Hjort är historikern från Jönköping som har skrivit denna kärleksförklaring till bok. Att det är just en kärleksförklaring märks både på förordet, texterna och urvalet. För det här är allt annat än en torr historiebok med bara fakta.

Här får vi veta bakgrunden till flera olika byggnader och områden, kryddade med anekdoter och intressant historia. Jag har lärt mig massor under läsningen. Nu vet jag hur Smedjegatan fick sitt namn, att elever som saknade bad hemma tvättades i badkar varje tredje vecka i Torpaskolans källare och att Sofiakyrkan egentligen skulle ha legat där Per Brahe gymnasium nu ligger och att det är därför Kyrkogatan hamnat ”fel”. Det finns också många intressanta lokala personer som bidragit starkt till Jönköping. Och visste ni att både Stalin och Hitler varit på Stora hotellet? 😉

Varje avsnitt inleds med ett äldre foto som får sin förklaring i text samt ett foto från hur där ser ut nu. Ibland blir man genuint ledsen över alla dessa vackra gamla byggnader som rivits i förmån för ofta fulare byggnader. Tänk så mycket historia som bara har rivits.

Boken kan läsas som den är eller så kan man ha den i handen och gå stadsvandring under läsningen. Det senare tänker jag göra när vårsolen har anlänt.

Det finns bara en sak jag saknar i boken och det är en karta över Jönköping och Huskvarna med dessa ställen utsatta. Jag är inte uppvuxen här och fick googla en del ställen för att veta var det låg.

Det här är verkligen en bok jag kan rekommendera för er med intresse för Jönköping och Huskvarna. En mycket välskriven, intressant och lärorik bok. Jag ser fram emot att ströva i bokens fotspår till våren.