Den här är en tunn bok med ett stort innehåll. Jag önskar bara att den kom med en varningstext, för som djurvän tyckte jag att flera scener var jobbiga att läsa.

I boken möter vi den pensionerade jägmästaren Ulf som en dag möter en varg. Mötet förändrar honom. Han går igenom gamla jaktdagböcker och förvånas över hur lite som står där. Inget djupare om känslor och upplevelser. Han börjar se på jakten annorlunda, att djuren inte bara är ett byte.

Först berättar han inget om mötet för sin fru Inga, men så småningom gör han det. Hon ser ju och märker hans förändring.

Det tog mig ett tag att komma igenom boken, trots de få sidorna. Det är där med jakten och dödandet som gör att jag vill slå igen boken. Det var inte förrän mot slutet som texten började intressera mig.

Den här boken är skriven så att det känns som om man är på plats. Det dialektala, miljöbeskrivningarna, stämningen. Och som sagt, i vissa scener kommer man för nära. Jag vill backa bort, slippa se.

Det är en stark läsupplevelse, inte nödvändigtvis en trevlig sådan dock. Men jag gillade den existentiella tanken, naturens roll och att ett möte med ett djur fick ett så stort avgörande.