Jag läser ju helst inte deckare, men den här serien började jag ändå läsa pga utspelar sig i Málaga med omnejd. Jag har pluggat i Málaga och polisen i den här boken bor vid samma torg som jag bodde. Det var ett kärt återseende.

Boken börjar dock i Sverige där ett par hittas brutalt mördade med pilbåge i en badtunna, på nyårsdagen. Mannen är svensk, men bor numera i Málaga och kvinnan är spanjorska. Svensks polis kontaktar spansk polis och ansvarig för utredningen blir Hector Correa. Precis som i förra boken får Lisa Hagel hjälpa till med att tolka. Fallet visar sig ha kopplingar till en bar i Marbella, och folk undviker skickligt att svara på frågor som kan hjälpa polisen.

Jag ska erkänna att Spanien-temat är enda orsaken till att jag läser serien. Den här boken hade några partier som var alldeles för brutala för mig, och det hade även första boken. Jag har svårt för när det blir för detaljerat och för mycket våld/blod. Jag har fått skumma en del för att slippa det värsta.

Det jag gillade med boken var de mänskliga relationerna och då syftar jag främst på Hector och Lisa. Det var även mycket om den spanska kulturen, framför allt mat, och det gillade jag. Det ska kännas som att vara där på plats och få insupa både atmosfär och kultur och det tyckte jag att den här boken verkligen bjöd på. När Hector beskriver Plaza de Merced – vyerna, dofterna, människorna då är jag där med honom på hans balkong och spanar ut över torget.

Om jag ska fortsätta läsa serien? Jodå, men på mitt eget sätt. Jag gissar att mitt sätt att läsa deckare är tvärtom mot många andras sätt. 😅