Marcus Jarl fick ta emot priset Årets Feelgood 2021 – hur påverkar det när man ska skriva nästa bok? Den frågan fick han under Feelgoodfestivalen och han berättade då också hur idén till den här boken uppkom. Det är en spännande tanke att det ofta har levts flera liv i våra bostäder innan oss. Tänk om väggar kunde tala.

”Bella Friberg är trött på sitt liv hemma i Linköping. På jobbet, staden och människorna i den. Men kanske främst på sig själv. När hon får ett efterlängtat jobberbjudande i Stockholm kan hon inte tacka nej, trots att hon egentligen inte har modet att ta steget. Inte med tanke på vad som hände förra gången.

Efter en rad visningar och förlorade budgivningar hittar Bella äntligen sin drömlägenhet. Och med den sin drömkille, säljaren Niklas. Men den romantiska tillfälligheten blir snart ett emotionellt frågetecken när deras relation växer sig allt starkare. Är det hennes nya lägenhet eller hans gamla? Vill han ha henne eller bara sitt gamla liv tillbaka?

När Bella får reda på sanningen om varför Niklas behövde sälja lägenheten tvingas hon brottas med hans förflutna samtidigt som hon inser att hon för första gången måste börja acceptera sitt eget.”

Jag var lite delad inför hans förra bok och jag tycker faktiskt att den här är bättre. Inledningsvis hade jag lite svårt för Bella och kunde inte riktigt ta henne till mig. Men ju mer jag läste och lärde känna henne, och ju mer hon blev Bella 2.0 desto mer växte hon i mina ögon. När hennes berättelse och inre sorger verkligen kom fram tog jag henne till hjärtat och fick en helt annan förståelse och känsla för henne som person.

Ibland kändes det som om storyn tappade tråden och kom in på sidospår, men mot slutet knöts trådarna ihop snyggt och där lyfte verkligen boken. De sista 100 sidorna var en enda känslokavalkad för mig och jag satt med tårar i ögonen. Särskilt situationen kring Niklas mamma fick mitt hjärta att nästan brista. Eller scenen med Bella och Niklas pappa. Så gripande och sorglig läsning.

Sammanfattningsvis är det här är en känslosam bok som bjuder på starka känslor både i form av glädje och sorg. Jag tyckte väldigt mycket om greppet att låta en lägenhet vara så central och kan inte låta bli att fundera över de spår vi människor lämnar efter oss. Mycket intressant tanke!