Det allra första Nobelpriset i litteratur tilldelades Sully Prudhomme 1901, en fransk poet. Han var egentligen inte intresserad av att skriva utan utbildade sig till jurist, men under studietiden lärde han känna andra studenter som fick honom att intressera sig för att börja skriva poesi. Hans poesi var till en början romantisk och och sentimental för att sedan bli alltmer filosofisk.

Att han fick priset sågs inte med blida ögon av August Strindberg. Sully Prudhomme tillhörde Franska Akademien och Strindberg menade att priset till honom enbart var ett sätt för Svenska Akademien att bli sedd.

Jag har läst några av hans dikter och jag måste säga att jag tyckte om dem. En fin rytm och språkkänsla som gjorde att läsningen flöt fram i vågor. Texter som fick mig att fundera över vad jag läste och vad han ville få fram. Jag trodde att det skulle kännas ålderdomligt och stelt, så det blev en positiv överraskning. Nu har jag ju bara läst en bråkdel av det han har skrivit så kanske (förmodligen) är inte allt lika tilltalande.

En av de bästa sakerna med mitt projekt att läsa nobelpristagare är att få läsa om pristagarnas liv. Det är ofta väldigt intressant läsning. Nu har jag tyvärr hoppat över projektet i ett par månader, så nu i oktober ska jag försöka läsa ikapp då det verkligen är nobelmånad nu.