Tänk vad mycket historia det finns i gamla byggnader, även sådana som inte längre finns kvar. Det är lätt att gå runt helt ovetandes i sin hemstad. Man passerar byggnader, gator och torg utan att ha en susning om det liv som har pågått där.

Det här är andra delen om Jönköping och Huskvarna och det är inte svårt att förstå att en andra del behövdes – det finns så många fler intressanta historier som måste berättas.

Jag läser om hur självaste Mark Twain besökte vår stad och lyriskt beskrev dess vackra solnedgångar. Jag läser om hur Bankeryd tidigare varit känd som en populär badort. Hur elden har härjat bland träbyggnaderna, hur danskarna har härjat och hur grävskoporna senare har rivit träbyggnader i ivern att modernisera.

Men precis som Nils Hjort påpekar handlar det inte om bakåtsträvande nostalgi. Jag tänker att minnas och dokumentera snarare lär oss något om vår samtid. Allt var inte bättre förr – arbetarbostäderna var ofta trånga och mörka. På öster rann avloppet genom rännstenen, något som Väster tidigare hade lagt under jord.

Boken funkar att ha som sällskap i handen medan man går runt i staden, eller att bara läsa som ett tidsdokument. Jag läste med lite extra intresse om byggnaden där makens och min klinik huserar. Nu ser jag på platsen med helt nya ögon.

Tack @enhjortse för intressant läsning!