Så har jag läst ut den sista delen i serien om de sju systrarna. Jag ska inte avslöja något om innehållet, bara konstatera att det känns bra att ha fått en avslutning.

Den här serien har ju blivit omåttligt populär och jag kan verkligen förstå varför. Det är en riktig saga, en vindlande berättelse som spänner över både tid och rum. Den tar oss med över hela världen, bjuder på historiska fakta, kulturella upplevelser, flera släkters livsöden. Det är vänskap och kärlek, hopp och sorg. Jag har lärt mig mycket historia genom att läsa den här serien.

Alla delar har inte varit lika bra och alla systrars berättelser inte lika intressanta. Jag gillade nog mest första delen De sju systrarna samt fjärde delen Pärlsystern. Och för alla delarna var den historiska berättelsen alltid mest intressant.

Det jag inte har gillat med serien är att det varit för mycket fokus på de kvinnliga karaktärernas utseende. Många beskrivningar av överjordiskt undersköna kvinnor alternativt alldagliga kvinnor. De har ställts emot varandra. Jag har ofta fått läsa mellan fingrarna för att inte reta mig för mycket på just det.

Men vilken berättelse det här! Jag är väldigt imponerad av Lucinda Rileys livsverk – hur hon pusslat ihop allt och all research hon har gjort. Alla detaljer, alla kulturer, all historia. Vilket jobb!

Jag ser fram emot när detta senare kommer på film. Innan dess – läs serien om du inte redan har gjort det.

r