
Det här är den fjortonde och näst sista delen i serien om rättsarkeolog Ruth Galloway och kriminalkommissarie Harry Nelson och det är första gången jag läser den. Jag köpte boken förra året och påbörjade den, men eftersom den utspelar sig under pandemin med lockdown och annat som hörde till, klarade jag inte av att läsa den då. Det gjorde jag knappt nu heller om jag ska vara ärlig. Jag får nästan ångest av att läsa böcker som så tydligt utspelar sig under pandemin och beskriver den. Det är för tidigt, för tätt inpå. Jag orkar inte gå igenom den igen. Så har jag känt med alla böcker som nämner den, och jag fick faktiskt kämpa för att orka ta mig igenom boken.
”Coronapandemin har stängt ner Storbritannien och Ruth och dottern Kate isolerar sig i stugan i Norfolk. Deras enda sällskap är den vänliga grannen Zoe – till dess Nelson bryter mot karantänsreglerna. Han ber om hjälp med utredningen av en rad misstänkta självmord med kopplingar till en arkeologisk fyndplats. Snart inser han att Ruths granne Zoe är misstänkt lik en kvinna som stod åtalad för mord några år tidigare. Men den kvinnan hette Dawn. Ledtrådarna för Nelson allt närmare Zoe. Men innan han har lösningen försvinner hon, Ruth och Kate spårlöst. Nelson inleder en förtvivlad jakt för att hitta dem innan det är för sent.”
Jag har omväxlande läst och lyssnat. Den engelska inläsningen är lite konstig, men som tur var hade flera kommenterat det så jag var förberedd. När det är telefonsamtal gör de ljudet som att det låter som om hon pratar i en burk och det är jättesvårt att höra och bara extremt konstigt. Varför? Det är en kvinna som läser hela boken och när t.ex. Nelson ringer ska hon låta som han gör i en telefon. Skitskumt! Däremot gillar jag att hon ibland härmar olika dialekter och äntligen låter Nelson som han har gjort i mitt huvud hela serien igenom.
Det här är utan tvekan den del i serien jag tyckt minst om, pga allt fokus på pandemin. För mig blev boken bara en vägsträcka att ta mig igenom för att leda mig fram till slutmålet. Det hände en hel del mellan Ruth och Nelson som jag nu tar med mig in i sista delen. Blir det de två till slut? Den sista delen finns bara som ljudbok så nu ska jag lyssna på den och sedan kommer jag garanterat fälla några tårar över att ha nått slutet. Det här är sentimental läsning för mig, minst sagt.