Alla hjärtans jul av Catherine Walsh

Jag säger ofta att jag vill läsa fler böcker som lockar till skratt, så förstå min förtjusning under läsningen av den här boken som var kryddad med just underbar humor. Dråpliga repliker, härliga karaktärer och flera otroligt roliga scener. Jag ville knappt att boken skulle ta slut för det här var njutläsning de luxe.

”För tio år sedan hamnade Molly bredvid Andrew på flyget hem från Chicago till Dublin för att fira jul. Året efter sågs de på samma flyg igen, och så har det fortsatt. Trots att de inte är mer än bara vänner har de år efter år ägnat sju timmar och femton minuter under julflyget åt att berätta allt för varandra.

Molly är själv inte så intresserad av julfirandet, men hon vet hur mycket det betyder för Andrew. Så när deras plan blir inställt på grund av en snöstorm över Atlanten tar Molly saken i egna händer: hon ska se till att Andrew kommer hem till jul. I tid för hans mammas berömda julmiddag.

Tiden är visserligen knapp, men Molly har en plan. Medan klockan tickar ner mot julafton tar de sig över världen med flyg, taxi, båt och tåg och kommer under resan allt närmare varandra.”

Egentligen händer det inte så mycket i den här boken. De befinner ju sig oftast på en flygplats eller ett flygplan då boken är uppbyggd efter deras gemensamma möten på flyget hem till Irland över jul. I början är de bara ytligt bekanta, men tack vare dessa flygningar blir de vänner och de har kontakt även vid andra tillfällen under året. Men det är under just julflygningarna vi får möta och lära känna dem.

Bokens humor handlar helt om karaktärerna och vilka karaktärer det är vi får lära känna! Huvudpersonerna ”Grinchen” Molly och julälskaren Andrew bjuder båda två på en hel hög underfundiga repliker och scener som fick mig att skratta högt, men det finns också gott om bifigurer som bidrar. Mina favoriter bland dessa är Mollys tvillingsyster Zoe, kollegan/vännen Gabriela samt Andrews väldigt udda och roliga kusin Oliver.

Den här boken skulle göra sig helt perfekt som julfilm och jag såg faktiskt allt framför mig som en film under läsningen. En romantisk komedi där man vet precis hur det kommer att sluta, men vägen dit bjuder på underhållning såväl som ett mörkare stråk. För inbäddat i humorn finns också ett stort allvar. En känsla av utanförskap från Mollys sida och en insikt om missbruk från Andrews.

Jag vill också nämna det vackra omslaget som man nästan behöver känna på för att förstå. Den vita texten sticker ut som broderade stygn – oerhört effektfullt.

Kommentera gärna!