I kväll träffades vi digitalt i bokcirkeln där vi läser klassiker och den här gången hade vi läst Vilhelm Mobergs Utvandrarna. Det blev en omläsning för min del. Jag läste den för två år sedan och då var jag osäker på om jag läst den tidigare eller inte. Många klassiker har man ju hört så mycket om, läst utdrag ur, sett filmsatsningen av så till slut tror man att man har läst fast man inte har gjort set.

Den här gången läste jag med lite andra ögon. Jag började släktforska för ett år sedan och har lärt mig mycket om flera generationer tillbaka. Min släkt är i alla led förutom ett smålänningar, och några återfinns faktiskt i trakterna där Utvandrarna tar plats. De flesta har också varit drängar, pigor och hemmansägare så att läsa den här boken kändes lite som att läsa om hur min släkt hade det. Otroligt lärorikt.

Alla var överens om att boken är värd ett högt betyg, några gav fyror och några gav femmor. För mig är detta en absolut fullpoängare. Jag levde mig så starkt in i berättelsen och deras liv och när boken slutade ville jag inte alls ta farväl av dem. Nu måste jag fortsätta läsa i serien för att få veta hur det går för dem i Amerika.

Till nästa gång ska vi faktiskt bege oss till just Amerika, i boken Att döda en härmtrast. Jag har haft den på min att läsa-lista länge så jag ser väldigt mycket fram emot att läsa den.