Återstoden av dagen av Kazuo Ishiguro

Till den senaste träffen i vår klassiker bokcirkel läste vi Återstoden av dagen. Det blev omläsning för min del eftersom jag läste den under utbildningen, fast då på engelska. Enligt min anteckning i boken läste jag den år 2000 så en omläsning var verkligen på sin plats.

Tyvärr missade jag när vi diskuterade boken pga en veckas sömnlöshet som gjorde att jag inte orkade. Det är ju en jättebra bok att diskutera kring så jag är ledsen att jag missade.

Den här boken, där vi får följa butlern Stevens både i nutid 1956 och i återblickar, bjuder både på humor och sorg. Att vara butler är att försöka vara så osynlig som möjligt samtidigt som man jobbar i stort sett dygnet runt. Stevens har så gott som utplånat sin egen personlighet i sin strävan att bli den perfekte butlern, och hans åsikter om omvärlden är obefintliga. Han skulle aldrig få för sig att kritisera sin arbetsgivare, inte ens när andra påpekar kopplingen till Hitler. 

Ibland skrattar jag åt Stevens betraktelser och torra humor och ibland får jag nästan ont i magen av hans beteende och uttalanden och hur han utplånar sig själv. Vilket fruktansvärt jobb, kan jag inte låta bli att tycka. 

Jag kommer inte ihåg vad jag tyckte om boken förra gången men den här gången sögs jag verkligen in i boken och fann den både fängslande och intressant. Allt det man som läsare kan se som Stevens själv är helt omedveten om: hans lojalitet, hur människor runt omkring ser på honom. Ja, det är så otroligt snyggt skildrat. Det här är klassiker som verkligen står sig. Nu blir jag sugen på att även se om filmen. 

Kommentera gärna!