Jag gillar att läsa poesi och det grundar sig nog mycket i min kärlek till språk. Det finns en lekfullhet, rytm och känsla i just poesi som tilltalar mig. Det finns liksom inga regler om hur det ska se ut eller vad det ska innehålla. Det är ofta personligt, tankeväckande och känslosamt – precis min grej.

När jag fick frågan om att läsa den här diktsamlingen tackade jag därför ja. Det är enligt baksidan ”dikter om allt eller inget” och de rymmer verkligen allt mellan himmel och jord. Det handlar om naturen, kärlek, svunna tider, döden. Ibland är det stort allvar och ibland skrattar jag högt, och jag gillar att innehållet är så varierande.

Vissa dikter tar jag direkt till mig, andra förstår jag inte alls och ytterligare några behöver jag läsa flera gånger och vid andra tider. Precis det som jag gillar så mycket med poesi, att den talar till en olika vid olika tidpunkter i livet.

Urban Dahlberg har lång bakgrund i musikens värld, vilket verkligen märks i hans poesi. Det finns en så fin och tydlig rytm i dikterna och personligen är det sådan poesi jag mest tycker om. Det ger en så härlig känsla att läsa och samtidigt känna hur texten rytmiskt gungar sig fram. Svep för att se några exempel ur boken.

Sammanfattningsvis en läsvärd diktsamling med betraktelser ur livet, högt och lågt, med både humor och sorg. Kan varmt rekommendera om man är intresserad av att läsa poesi.