Den här boken bjuder på flera ingredienser som fångar mitt intresse – kvinnlig vänskap, hemligheter, småstad, kommunikation och nostalgi. Och med kommunikation menar jag bristen av den. För vad är det egentligen som gör det så svårt ibland att kunna kommunicera? Att inte våga säga, att hålla inne, att bara säga en del eller att välja fel ord. Kommunikation kan vara så oerhört svårt, och som läsare blir man nästan som en medlare som sitter inne med mer information än vad karaktärerna har.

”Fyrtio år har gått sedan en försommarfest vid sjön förvandlades till ett inferno av poliser och nyfikna lokalbor. En tragedi som kom att påverka alla på orten, inte minst Anna.
När Annas mor går bort tvingas hon återvända till sitt föräldrahem för att städa ur det inför en försäljning. De välbekanta gatorna och närheten till sjön kastar henne tillbaka i tiden. Olustiga känslor av skuld och skam tränger upp ur det undermedvetna och hon erinrar sig varför hon kände sig tvungen att flytta därifrån.
Så stöter Anna ihop med Beatrice som en gång var hennes bästa vän. Efter ett uppslitande första möte bestämmer hon sig. Hon vill försöka förstå vad som hände den där kvällen och berätta för Beatrice vad hon burit på i alla år.”

Anne Liljeroth tar med oss på en nostalgitripp till furumöbler, fuktiga gillestugor, polaroidfoton, manchestersoffor och olåsta hus. Det är 70-tal och början på 80-tal, småstadsliv där alla känner alla och begränsat utbud både vad som finns att göra och vilka personer man kan umgås med. Anna och Beatrice var bästa vänner under uppväxten, men så kom den där dagen då allt hände och de gick skilda vägar. Att mötas igen efter 40 år framkallar förträngda minnen och bäddar för samtalen som aldrig blev av. Som läsare följer jag med stort intresse deras återseende och berättelsen kring vad som egentligen hände då för 40 år sedan.

Under läsningen pendlar mina sympatier mellan de båda vännerna som båda haft familjeförhållanden som inte direkt gav trygghet. Det är intressant läsning från början till slut och det går inte att låta bli att ta en egen nostalgitripp och tänka på egna gamla vänner och hur uppväxten har format en.

I slutet av boken finns frågor att bokcirkla kring och jag tycker att det just är en bok att prata kring. Den väcker många tankar och funderingar och jag hade fortfarande frågor kvar när jag slog igen boken.

En väldigt bra bok, med snyggt skildrade karaktärer och en intressant story. Rekommenderas varmt!