Ibland blir vissa böcker stående i ens bokhylla och sedan när man väl läser undrar man varför i hela friden den har stått oläst så länge? Så var det med den här. Jag plockade upp den för att läsa inför Åsa Hallengårds besök hos @jonkopings_bokvanner som var förra helgen.

Den här boken hade ett större mörker än jag var beredd på. Huvudpersonen Gunilla har mött många svårigheter i livet och blir illa behandlad även i nutid. Hon vill väl, men har svårt för att säga ifrån och hon tar verkligen alldeles för mycket skit. Under läsningens gång får vi följa henne både i nutid och dåtid, och det är i den dåtida berättelsen vi får lära känna henne och få en förståelse för vad som har format henne. Förstå varför hennes ungdomskärlek fortfarande är så viktig för henne. Jag blir flera gånger så ledsen för hennes skull, allt hon gått igenom och hennes oförmåga att sätta ner foten.

Det handlar om vänskap, att växa som människa och att gå vidare i livet. Gunilla må träffa några riktiga skitstövlar i livet, men hon möter också flera otroligt fina människor. Hon tumlar runt men landar till slut mjukt. Det här är ju en feelgood, så det är ingen spoiler.

Jag är väldigt glad att jag äntligen läste den här boken. Den bjöd på både underhållande och tankeväckande läsning.