Det här är den andra, fristående, delen i serien De fyra årstiderna. Jag vill börja med att säga att jag tycker så mycket om omslagen på de här böckerna. Det var faktiskt just omslaget som gjorde att jag läste första delen och eftersom jag gillade den ville jag läsa mer av Joakim Hedin.

I den här höstboken möter vi en ny karaktär – skådespelerskan Ann-Christine som klappar ihop fullkomligt under en föreställning. Kroppen och huvudet säger stopp och hon blir sjukskriven för utmattning. För att vila från kollapsen och fly från det medföljande mediadrevet som blir, åker hon till den lilla byn Ödesjö i Dalarna där en äldre kvinnlig släkting bor. Där hamnar hon i ett hus vid namn Stjärnhuset, ett hus som har ett skimmer av mystik och frågor.

Det här är en varm berättelse som rymmer både humor och allvar. Det är en berättelse om vänskap, nystart, gemenskap och hemligheter. Jag tycker väldigt mycket om Joakim Hedins sätt att skriva, tonen och känslan han har. Han skapar trivsamma miljöer och en härlig blandning av karaktärer som känns äkta och som man tycker om att få följa. Ena stunden skrattar jag åt något som en karaktär säger eller gör för att i nästa stund bjudas på mer allvar och eftertanke. Det är en väldigt fin blandning och när jag slår ihop boken känner jag att jag både har blivit underhållen och berörd på samma gång.

En väldigt härlig bok, eller ja hela serien för den delen. Rekommenderas!