Jag älskar Abby Jimenez böcker, hur hon lyckas blanda humor med allvar. Hennes karaktärer är alltid såna man hejar på och som man tar till hjärtat. Jag har läst alla hennes böcker, även de som inte har översatts, och jag kan inte ens välja någon favorit eftersom alla är lika bra.

Det tar emot att säga, men det här är första boken av henne där jag inte känner wow. Jag gjorde det till en början. Bara några sidor in fick hon mig att skratta och en sida till var även jag hopplöst förälskad i den manliga huvudkaraktären Xavier. Men halvvägs igenom boken började jag tröttna lite.

Jag vet precis varför jag inte riktigt föll för den här boken, men om jag säger det blir det för mycket spoiler så jag får hålla det för mig själv. En sak jag kan säga är iaf att boken skiljer sig från hennes tidigare när det gäller själva kärleksparets historia och det var en av sakerna jag inte gillade. Hennes kärlekspar brukar inte bli ihop förrän i slutet och det är vägen dit som är så speciell. Så var det ju inte här.

Det är fortfarande en bra bok, men inte wow som hennes övriga. Jag älskar både Xavier och Samantha men deras historia var lite för mörk och trasslig i mitt tycke.

Jag känner mig lite snuvad på vad jag trodde skulle bli en fantastisk läsupplevelse så nu vet jag inte vilken bok jag borde hugga tag i härnäst?