
Den här boken visade sig bli en annan typ av läsning än jag hade trott. Jag trodde att boken skulle vara läskigt spöklig, och det var den förvisso till viss del, men det var också en lite sorglig berättelse.
I boken samsas nutid med dåtid, folktro och mytiska väsen med vardag. Ett par som flyttar in i ett gammalt hus upplever att det finns något där. Det drar som en kall vind i huset ibland och även hunden reagerar. När de hittar en kista med ett barnskelett under huset förklarar det en del, men hur är det med de där ögonen i källaren de tycker sig ha sett?
Boken växlar mellan kittlande spänning då vi får möta underjordiska väsen för att i nästa stund följa en ung kvinna i ett medeltida nunnekloster. Parallellt med detta får vi även följa paret med huset i modern tid. Det blir lite spretigt ibland med flera olika berättelser, men samtidigt gillar jag alla de olika spåren. Eftersom boken är tunn med knappt 140 sidor blir det nästan som att läsa en novell, därav den lite spretiga känslan. Jag hade gärna sett mer av allt, fått lite mer fördjupning i berättelsen.
Jag är väldigt förtjust i att läsa om övernaturliga väsen, spöken, folktro och liknande men jag gör det alldeles för sällan. Jag skulle bara önska att jag blev mer skrämd av läsningen. Kanske konstig önskan? 😅 Den här boken kittlade till lite ibland i just det där att bli skrämd och det gillade jag. De där underjordiska tunnlarna hade jag gärna velat läsa mer om. Vad är det som finns där nere?
Intressant och lite kuslig läsning för dig som gillar det mystiska.