Jag fullkomligt älskade Gabrielle Filteau-Chibas förra bok ”Coyote”. Den här boken, Gömslet, är hennes debutbok men gavs ut på svenska först förra året. Det är en tunn bok med ett storslaget innehåll, och med Coyote samt vetskapen om författarens liv i bakhuvudet, pusslar jag ihop en ännu större historia än det som faktiskt berättas i boken.

Gabrielle Filteau-Chiba flyttade själv ut i vildmarken där hon levde ensam i 3 år utan varken elektricitet eller rinnande vatten. Hon brinner för miljö, djur och att leva i närmare samklang med naturen, något som märks tydligt i hennes böcker.

I Gömslet möter vi Anouk som lämnar Montreal för att flytta in i en övergiven stuga i Kamouraska. Det är en enkel stuga utan bekvämligheter och hon måste själv hugga ved och hämta vatten. Utanför stugan är det otroliga 40 minusgrader och djup snö. Hon skriver dagbok om sina tankar och sina upplevelser. Men så får hon ett oväntat möte.

Det är svårt att skriva om vad boken handlar utan att spoila. Det är en berättelse om att hitta sig själv när inte omvärlden kan påverka och forma. Det handlar om människans exploatering av naturen, om feminism men också om romantik. Det är ofta ganska mörkt och ilsket, men det finns också en längtan och hoppfullhet som genomsyrar texten.

Jag fascineras av att ge sig iväg och bo så här, men jag är alldeles för bekväm för att vilja vara utan elektricitet och rinnande vatten. Det är däremot otroligt intressant att läsa om andra som lever så. Jag är väldigt förtjust i Gabrielle Filteau-Chibas sätt att skriva, hur hennes kärlek till naturen lyser igenom så starkt. Jag tycker om att texten också illustreras med hennes teckningar.

Det här är verkligen en speciell liten bok. Kanske att man bör läsa Coyote först för att få ett sammanhang? Jag hoppas på att få läsa mer av henne framöver.