Jag har läst det mesta som Sofia Ymén har skrivit och hennes berättelser lämnar alltid efter sig en glad känsla. Hon har en förmåga att måla upp en så fin stämning och med varma, äkta karaktärer som man tar till hjärtat. Jag trivs i hennes böcker, helt enkelt.

I den här boken möter vi tre olika karaktärer. Det är Hanna som flyttat från Stockholm till lilla Viselund för en nystart. Det är Marie som kämpar med sin identitet och vardag nu när barnen har flyttat hemifrån och det bara är hon och Krister kvar i huset. Och så är det Elisabeth, Maries mamma, som kämpar med beslutet om hon ska våga operera hjärtat eller inte. 

Det är en berättelse om relationer, vänskap, familj och om vardagens både stora och små frågor. Det är alldeles vanliga människor med relaterbara problem och det är hög igenkänning på hur det är att bo i ett litet samhälle där alla känner alla och minsta förändring blir en stor händelse. 

Mysig, lågmäld och hjärtevärmande läsning. Och ja, den utspelar sig runt jul men jag tycker den funkar att läsa även som en vintrig bok. Rekommenderas!