Timmen är slagen av Linda Ståhl

(En recension från 2025 som jag har glömt att publicera.)

Linda Ståhl signerade boken ”med önskan om spännande läsning” och det måste jag säga att hon verkligen har bjudit på. Jag började dock läsa lite med hjärtat i halsgropen eftersom det handlar om ett försvunnet barn, en liten 3-åring, men jag behövde inte vara orolig. Det var spännande läsning utan att vara blodigt och våldsamt.

Det här är den fjärde delen i Höllviken-serien men jag har inte läst de tidigare delarna. Det gick jättefint att hoppa in så här.

Boken har en spännande story med bra driv och flera intressanta karaktärer. För min del blev ju det här första mötet med karaktärerna och jag blev lite extra förtjust i Estrid som levererade en del roliga tankar, särskilt det där med Bill och Bull. Jag gillade att boken var så oförutsägbar, att man fick tänka till och se till att hänga med i alla olika vändningar. När jag trodde att jag hade listat ut allt vände det och jag satt in i det sista och undrade hur sjutton allt skulle lösa sig till slut.

Om man som jag gärna läser lite snällare decksre, utan alltför mycket blod och våld, så kan jag verkligen rekommendera den här boken. Jag växlade mellan att läsa och lyssna och boken är väldigt bra inläst av Maria Lyckow. En spännande, modern och riktigt bra polisdeckare.

Kommentera gärna!