Den här boken läste jag i december, för att ha den färskt i minnet när filmen släpptes i januari. Jag har bara läst någon enstaka bok av Emily Henry tidigare, en bok jag tyckte väldigt mycket om. 

Det har gått ett tag sedan jag läste och jag har funderat på vad jag egentligen tyckte om boken. Jag har lite blandade känslor. Jag tyckte att det var mysig läsning med flera scener som var både underhållande och härligt romantiska, men någonstans räckte det inte hela vägen för mig. När jag har funderat på varför återkommer jag i tankarna hela tiden till att jag saknade att inte få Alex perspektiv. Berättelsen ges ju enbart ur Poppys perspektiv och jag var så nyfiken på vad Alex och tyckte och tänkte. Jag tyckte så himla mycket om honom – snacka om charmig och härlig kille. Jag hade velat få mer av honom i boken. 

Dessutom fattade jag aldrig varför de bröt med varandra ett tag. När förklaringen kom kände jag att det inte var så stort som Poppy fick det att låta. 

Och filmen då? Nä, jag såg faktiskt inte klart den. Boken var mycket bättre! Jag blev så besviken på filmens Alex. Det där var inte min Alex. Jag blev kär i bokens Alex, men definitivt inte i filmens version. 

Så lite ros och lite ris, men jag vill definitivt läsa mer av Emily Henry. Dessutom är boken underbart formgiven och pryder verkligen sin plats i bokhyllan.