Jag har läst flera av Sophie Kinsellas böcker och har gillat alla utom en. Hennes böcker bjuder ofta på härlig underhållning och många skratt. Den här boken har jag sett så många lovorda, men för mig blev det tyvärr platt fall. Det verkar som om flera böcker som av andra beskrivs som roliga, inte alls funkar för mig?

Huvudpersonen Effie kan inte komma över att hennes föräldrar har skilt sig och att hennes pappa har träffat en ny kvinna. Hon skyr henne som pesten. När de bjuder in till flyttfest då de ska sälja Effies barndomshem tackar Effie nej. I stället smyger hon sig in på festen för att hitta sina ryska dockor som hon vill ha.

Jag vet knappt vad jag ska säga mer om boken än att det var rätt segt att följa hur hon smög omkring där på festen. Det är ungefär vad boken går ut på? Hon hör och ser vad alla säger och gör, men det är bara hennes syster och hennes gamla ungdomskärlek som vet att hon faktiskt är där.

Nja, detta var inte min grej alls. Jag hade hoppats få skratta men i stället började jag skumma mot slutet för att ta mig igenom boken. Den här bokens innehåll och humor verkar gå förlorat för mig. Så många andra har gillat, så det var kanske bara inte min typ av bok.