Jag fortsätter att jobba mig igenom Colleen Hoovers författarskap, men den här boken blev verkligen platt fall för mig. Den var tyvärr mitt sällskap på flyget ner, men som tur är hade jag också min läsplatta så jag klämde boken i rasande fart för att kunna läsa något annat.

Boken handlar om Sydney och Ridge som är grannar. När Sydney upptäcker att hennes pojkvän är otrogen mot henne leder det till att hon flyttar in i Ridges lägenhet. De känner egentligen inte varandra, de har bara förenats i kärleken till musiken. Ridge sitter ofta på sin balkong och spelar gitarr och Sydney har lyssnat intensivt. Ganska snart får de känslor för varandra, men Ridge har flickvän och de brottas med att hålla känslorna tillbaka.

Det jag inte gillar med boken är att Sydney och Ridge kommunicerar via text. De skriver sms eller chattar med varandra och jag avskyr text i berättelser. Jag har svårt för när berättelsers handling består av brev, sms och liknande. Det är så otroligt tråkigt att läsa för det stannar upp drivet och leder inte framåt. Det finns en anledning att de skriver i stället för att prata, men det hjälper inte att det måste vara så. Jag blir så uttråkad.

Dessutom finns det även flera låttexter eftersom Sydney får i uppdrag att skriva texter till Ridges musik. Så ÄNNU mer insprängd text i berättelsen …

Jag har tyvärr inget positivt att säga om boken. Jag tycker karaktärerna är tråkiga och ointressanta, det händer egentligen inte så mycket och deras kärlekshistoria intresserar inte heller. Det här är en bok jag borde ha dnf:at och jag vet inte varför jag envisades med att läsa ut den. 😅

Det här var ingen bok för mig, men jag har sett att andra gillar den. Själv kommer jag att skänka mitt exemplar till hotellets bokhylla och hoppas att den kan ge någon annan en fin lässtund.