Många gånger blir jag lite avis när jag surfar runt på alla olika bloggar. På era namn. Många har verkligen tänkt till och har så härliga och ibland lite mystiska namn. Namn som fastnar. Själv heter jag ju bara *Malin*. Varken spännande eller mystiskt. Men när jag startade bloggen hade jag redan haft en annan, eller rättare sagt två, blogg(ar) i anonyma namn och det blev så konstigt. Jag ville inte att någon jag kände skulle läsa dem eftersom jag ville vara anonym och samtidigt blev det tråkigt att skriva privata saker eftersom det kändes som om att det inte skulle intressera någon. Så till slut valde jag att radera bloggarna och börja om på nytt och det är snart ett år sen nu. Det är mycket roligare att blogga nu, samtidigt som jag ibland får tänka till och välja att inte skriva en del saker eftersom jag har både vänner, släkt och kollegor som läser här. Det blir en balansgång. Ibland har jag ju fått kommentarer att ”ja, vi vet ju redan vad ni gjorde i helgen för det läste vi på bloggen”. Då kan det kännas som om jag (vi) bara är en blogg. Jag menar, jag skriver ju faktiskt inte om allt vi gör här i bloggen. Det mesta och det viktigaste och mest privata behåller jag för mig själv.
Men nu tappade jag visst tråden helt. Det var ju inte det som jag skulle skriva om. Det var ju det här med namnen. Jag skulle fråga er en fråga.
Varför heter du som du gör, dvs ditt bloggnamn? Hur valde du det namnet?
För min egen del blev det *Malin* med 2 stjärnor (i mina ögon är det stjärnor som är tanken) av en väldigt enkel anledning. När jag skulle kommentera på en kollegas blogg hade hon redan regelbundna kommentarer av en Malin. Jag började med att skriva Malin N, men det fick bara flashbacks från skolan eftersom vi var två Malin i klassen – Malin N och Malin W. Därför blev det att jag i stället lade till * för att visa att hallå, det är jag som skriver nu. Till slut blev det ”jag” på något sätt, eller rättare sagt, det blev blogg-Malin som skiljer sig en del från privata Malin. Det är ju inte världens mest spännande namn på en blogg, men nu skulle jag faktiskt inte ens kunna tänka mig att döpa om den. I början valde jag att skriva World of Malin som bloggnamn men det tog jag snabbt bort och nu är det bara bloggadressen som är så. *Malin* känns mer jag.
*malins bokblogg* 
Min adress är ju ”ninateacher” men kallar mig Fröken Nina mest för att titeln är lite gullig och för att jag nog är lik en gammaldags lärare. Fast utan glasögon på nästippen då 😀 Ordning och reda liksom!
Mitt bloggnamn är Lain, vilket syftar på stålmannens Lois Lain. Tyckte det var lite kul eftersom att jag är journalist och det inte är jättelångt från mitt namn Linda.
Valde Fröken Anki för att jag är fröken (fast inte just nu) fastän jag gift mig! Det låter lite sött också! Tanken var först att det skulle bli en riktig (skol)fröken blogg, men sen blev det ju så att jag tog tjänstledigt och flyttade till USA. Men då fanns namnet redan där och jag har ännu inte funnit nån anledning till att byta bloggnamn. Eller hittat nåt som passar bättre!
Bränt järn för självironins skull och vetskapen om att jag egentligen inte hade tid, och för att jag tycker att det gamla talesättet ”den som har många järn i elden bränner några” är så mycket bättre än det där förvanskade, positivt laddade ”många järn i elden”. Var inledningsvis tänkt som namn på ett annat projekt, men min samarbetspartner tyckte om det. Dessutom började han dra paralleller till Otto von Bismarck, vilket jag aldrig själv hade gjort, och det var ju en klar fördel. Rysligt stilig karl i pickelhuva, den käre Otto.
Månskensdans kom ur en kombination av vetskap om att jag skulle skriva alldeles för många inlägg om nätterna, inspiration från titeln Skrivaredans (Johan Svedjedals bok om Birger Sjöberg, som är ett hyggligt närvarande namn om man som jag kommer från Vänersborg) och ett av min dåvarande flickväns (kortvariga) internetnick som började på Månskens-. Det var, liksom Bränt järn, aldrig ett särskilt uttänkt namn. Det dök upp i huvudet, jag funderade på det i tio sekunder och körde sedan på det.
Ampersand (den engelska namnet för et-tecknet, &) för att det var just ett tillägg till nättidskriften Vetsaga, som i sin tur fått sitt namn efter ett gammalt förslag på ett namn för science fiction som folk tyckte fångade både science fiction (Vet-) och fantasy (-saga).
Koll var ett arbetsnamn som sedan helt enkelt inte blev någonting annat, men det fyller sitt syfte, eftersom det är en sida som enbart handlar om att hålla koll, vägleda och inte bidra med någonting eget.
Saligt insomnade Libertati eftersom det är dativ singularis av libertas, och alltså skall tolkas som ”till friheten” eller ”för friheten”. Jag tycker om språk.
//JJ
Skulle du träffa mig så skulle du förstå. Jag ÄR blek! Året om!
Bloggen Du är vad du läser heter så som en ren fortsättning på min statistiksida om min läsning som heter You are what you read. Exakt varför det blev så kommer jag inte ihåg; det är långt mer än tio år sedan jag skapade den sidan.
Min blogg heter Sagas bibliotek för att jag heter Saga och bloggen handlar om böcker. Bibliotek är kanske en aning missvisande men jag älskar bibliotek och den omedelbara associationen är i alla fall böcker och läsning. Jag hade gärna haft bara Saga eller Fairytale, vilket somliga kallar mig, men de var upptagna och fantasin räckte inte riktigt till.
Jag har två bloggar den ena kallar jag Gott och Blandat hos Cissi. Passar mig som älskar godis och så är det en salig blanding vad jag bloggar om. Sen har jag Böcker hos Cissi och den handlar just om böcker jag läser eller vill ha. Båda känns lite personliga men inte _för_ personliga.
Känner igen mig i att intentionerna med namnet när man skapar exempelvis en blogg kanske inte alltid visar sig stämma överens med vad det faktiskt blir. Och jag kommer ihåg att jag fick lite problem när jag skulle bestämma namn – det skulle ju vara något kul, något som kände ”jag” men samtidigt ge en hint om vad man ville.
klaras text blev det nog med intentionerna att jag mer skulle skriva egna texter på blogen. Men det visade sig snabbt att det mer blev en bokblogg. Men å andra sidan är det ju fortfarande min text. Dessutom kändes text som mer öppet än om man hade sagt vilken sorts text… Ett ganska mesigt men ändå passande namn.
För min del bara blev det så. Från början var min blogg helt anonym: det gick inte att spåra vem jag är. Nu har jag skrivit ut mitt namn ibland och framförallt har jag börjat använda mitt förnamn, Johanna, per och mer. Och varför det blev bokidioten? Jag letade efter nåpgot som stack ut, som man kom ihåg. Man kan lungt säga att det var en felsatsning: hälften av alla bokbloggar börjar på bok- och det finns ju både boktokig och bokgalen… Jag önskar att jag valt en annan nick, men det är ju lite sent att ändra på nu, känner jag.
Min blogg heter Yfronten, vilket jag är jättenöjd med. Lite kaxigt sådär. Jag heter Ylva och innan jag bloggade skickade jag massmail med Y-rapporter. Då föreslog en kompis att jag skulle kalla det rapport från Y-fronten.
Jag är en poesiråtta 🙂 Jag upptäckte bloggarnas värld i samma veva som jag läste Nu vill jag sjunga dig milda sånger. Där handlar det om att släppa in, ta emot och ge tillbaka för att själv växa. På samma vis ser jag bokbloggandet. Jag älskar poetiska titlar, av alla dess slag. När Ango beskriv min blogg som en ”mysblogg” blev jag överlycklig, för det är just tanken. Att kunna slinka in i min blogg, och bara vara en stund. Jag vill att den ska vara lugn. Att det blev Amoroso är mest en slump, en av Bo Setterlinds diktsamlingar heter så. Jag tycker att titeln är vacker. Även om uppslagsverken har annat att säga. Fast orden är ju heller inte alltid vad de säger sig vara.. 🙂
min heter Johannapanna bara för att det är vad någon kallar mig. Att det blev 146 efter är för att jag ett tag hette LillaMy och när det var upptaget så blev det lillaMy146 och således också johannapanna146 eftersom johannapanna var upptaget när jag började blogga.
och det där med att folk redan vet vad man gjort det känner jag igen. Vissa tror inte de behöver höra av sig mer för de vet ju redan !allt”
Spännande och intressant att höra om era val av namn! Man märker att det ligger rätt mkt bakom ett val av namn och som många av er påpekar är det svårt att byta när man väl valt ett namn. Namn är ju identitet och byter man skulle det förvirra många och inte minst en själv.
Fler som vill dela med sig av sina tankar?
Jag vet inte vad jag tänkte på egentligen när jag valde bloggnamn, för när jag ser det nu så …
Det var iallafall så att när jag gjorde min första blogg så var ALLT jag prövade upptaget. Till slut så tog mitt tålamod slut, så jag tog bara vilket ord som helst och det lyckades bli Amaranthine eftersom jag lyssnade på låten med samma namn av Enya.
Sen när jag bytte till blogspot.com så fanns det redan en blogg med den adressen, så jag fick ett tips att lägga till någonting annat efteråt istället för att ändra hela namnet. Just som jag fick förslaget så lyssnade jag på Book of Days, med Enya.. och eftersom jag tyckte att det passade med ett Enya-tema, som även speglar bloggens innehåll så slog jag till.
Nu tycker jag mest att mitt namn är långt och svårt att komma ihåg.
Min blogg heter Magica för att en av miona döttrar brukar kalla mig Magica efter häxan i Kalle Anka … tyckte att det var kul och att det passade ganska bra till mina tankar om fantsyböcker som ju ganska ofta är magiska …
Jag heter ju Sussi och det är inte alldeles lätt att hitta något originellt eller ledigt som är förknippat med det namnet, så jag gav upp det och försökte istället hitta något som kan förknippas med min person… och om det stämmer kan jag ju själv inte egentligen svara på… men jag tror det.
Härlig helg önskar Sinkadus… 🙂
Ja, Kerstins krumelurer blev det för att jag ville att bloggen skulle heta nåt mer än Kerstins blogg. Så då spånade jag med andra ord som började på K och så kom jag på krumelurer. För orden jag skriver kan ju ses som krumelurer =)
I bloggadressen står det dock designk. Design K är min hobbyverksamhet då jag tillverkar smycken.
//Kerstin
Min blogg heter ju *¤*Zirathi*¤* och för min del dök bara ordet Zirathi upp i huvudet när jag satt och dagdrömde, tyckte det skulle passa som namn på en blogg om fantasy och döpte den därefter. Varför *¤* före och efter namnet vet jag int, tyckte la bara det såg roligt ut. 🙂
Min blogg heter ”Fröken Fluff” eftersom jag är barnsligt förtjust i allt glamouröst, glitter, gamla Hollywoodfilmer där de sveper runt i svandun… Kom inte på nåt annat just när jag skulle starta bloggen så därför blev det så.
Bookhousegirl kommer från mitt gamla jobb, med en liten twist från Twins Peaks där de ju finns Bookhouseboys… 😉
Min privata blogg, Legally Pink har fått sitt namn då jag är juriststudent som är galen i rosa precis som i Amanda Browns bok Legally Blonde.
Jag valde mitt namn genom att ta mitt favoritdjur och mitt favoritintresse. Åsna och webbdesign = design donkey! Dessutom är min webbdesign inte helt fulländad ännu, men den räcker gott och väl, ungefär som att jämföra en åsna med en häst, de är ganska lika men hästar är mer eleganta! 😉
Jag vill att bloggadresen och bloggnamnet ska vara samma så det är lätt att komma ihåg. Har velat lite men landat på Hannas hörna. eftersom jag är Hann och det är min hörna av cyberspace,
Hade gärna haft något mer originellt, men samtidigt ska det ju kännas som jag och något sådant kom jag inte på.
ja det är så svårt att komma på ett namn och jag vill ha ett bloggnamn för jag vill inte gå ut med mitt fullständiga namn och Anna är så tråkigt 😛