I går tog jag tag i Alice Munros För mycket lycka, en biblioteksbok som har legat oläst här hemma ett tag. Jag har läst en massa hyllningar om denna författare, som också brukar finnas med i diskussionerna inför Nobelpriset, men aldrig läst något av henne. Därför satte jag upp henne på årets Boktolva.

Det är noveller, men med lika mycket styrka som en lång roman. Efter att ha läst några noveller är jag beredd att hålla med om varenda hyllningsord jag någonsin läst. Första novellen var så otroligt maffig att jag funderade över hur hon vågade börja med en så stark novell. Hur skulle hon kunna matcha upp de andra? Men redan i andra novellen inser jag att kvaliteten är så hög, och kommer säkert att så vara hela samlingen igenom.

Vilken läsning. Jag älskar’t!