Veckans fråga i Bokbloggsjerkan är vilket som är vårt favoritformat?
Sedan några år tillbaka är mitt absoluta favoritformat det danska bandet. Det är något med mjukheten när man håller i det, den lite lyxigare känslan av pocket. Och jag gillar flikarna som jag använder som bokmärke. Perfekt för mig som aldrig har några bokmärken till hands när de behövs som mest. Det här formatet ger den skönaste läsupplevelsen eftersom det är lätt att hålla i och liksom formbart i handen, utan att förstöra själva boken. Boken är lätt att öppna, utan att behövas knäckas eller bändas isär. Jag gillar’t helt enkelt.
Efter det danska bandet gillar jag enkelheten som pocket erbjuder. De är så lätta att trycka ner i vilken väska som helst och de bildar dessutom en så himla snygg enhet när de står tillsammans i bokhyllan. Sådant ger stora pluspoäng från min sida. Numera är jag inte längre lika rädd om pocket som jag läser. Förr ville jag ha dem oskadade och med oknäckta ryggar, men nu är det snarare tvärtom. En pocket med knäckt rygg är en läst bok, och jag viker dessutom gärna hundöron. Det ska synas att de är lästa och älskade. Jag blir nästan ledsen och känner förbarmande när jag hittar en pocket med oknäckt rygg på second hand (eller pre-loved som jag har lärt mig att det heter). Innan någon svimmar av förskräckelse vill jag påpeka att jag bara viker hundöron och knäcker ryggar i mina egna böcker, inte i lånade sådana…
Det senaste året har jag kommit att uppskatta e-boken, för smidigheten och snabbheten det innebär att kunna klicka hem vilken bok man vill – när man vill. Det har definitivt gjort läsningen så mycket enklare och det där med att vilja läsa en bok nu, just precis nu och bara nu – hur härligt är inte det? Att slippa vänta.
Sedan kan jag inte komma ifrån att det ändå är något visst med gamla hederliga inbundna böcker. De är lite lyxigare, lite finare och inger lite mer respekt. Det är något alldeles speciellt att hålla en helt nytryckt bok i inbundet format. Låt gå då att de är lite klumpiga att hålla, lite tunga och otympliga. De är himla snygga ändå.
*malins bokblogg* 
Danskt band är mysigt, men har bara en eller två av den varianten och visste inte att de kallades så, så tack för god beskrivning:-)
Jag lärde mig termen danskt band häromåret, men jag har inte förstått varför det heter så. Är det från Danmark kanske? Iaf är det ett väldigt skönt format.
Men Malin, hundöron trodde det var Tabu. E-böcker är toppen tycker jag och visst är det lyxigt med inbunden bok, bara lukten.
🙂 Förr var det tabu, men inte här hemma numera.
Åh, att lukta på en ny inbunden bok är speciellt…
Huu…vikta hundöron och knäckta ryggar är förbjudet här:). Jag trycker ner pocket mycket försiktig i min väska.
🙂 Jag var likadan innan, men jag har gått över till the dark side.
Skönt att höra att jag inte är ensam om att hundöra och knäcka! Härligt att se att en bok är läst (och kanske älskad!)
Phew… Skönt att vi är fler… 🙂 Jag tycker om att se mina tummade pockets i hyllan, när de ser lästa och använda ut.
Jag tycker nog att jag kan älska mina böcker utan att vika hundöron och knäcka ryggar (om man överför det här på annat älskat, så som sambo eller annat så… inte misshandlar man dem för att det ska synas att de är älskade ;)). Nåväl, en parentes 🙂 Danskt band är jag också väldigt förtjust i.
Klart man kan det. Men jag har ändrat syn på det här med böcker bara de senaste åren. Innan var jag superrädd om mina älskade böcker och ville inte ha en enda skråma, men nu ser jag ist med glädje på de tummade, använda böckerna i hyllan. Jag vill att de ska se lästa ut, och är de lästa är förhoppningsvis älskade. Men detta gäller alltså för pocket. De är bara svåra och jobbiga att läsa om jag inte knäcker ryggen och misshandlar dem lite. Men det är som sagt mina högst personliga åsikter. 🙂 För några år sedan hade jag tittat föraktfullt på någon människa som säger som jag gör nu. 😀
Jag kan tycka att det är lite charmigt med en nött bok. Om det är någon annans 🙂
Det är synd att det är så få böcker som trycks i danskt band 😦
Verkligen. Det borde finnas som alternativ, likväl som alla kommer på pocket senare.
Jag har inte så mycket erfarenhet av danska band, och tycker inte att det finns så många böcker i det formatet. Konstigt, för det verkar populärt!
Det är ruskigt konstigt faktiskt, för många verkar ju gilla det. Det kanske kommer mer?
Pre-loved, vilket fint uttryck! Har inte läst så många böcker i danskt band, men det är något som jag ser som en bra kompromiss.
Visst är det?! 🙂 Jag hörde det nyligen och tycker att det är så himla fint.
Danskt band är bra, men det är tyvärr alltför sällsynt. Jag skulle välja det framför pocket om jag fick chansen.
Jag knäcker också ryggarna på mina häftade böcker. De ser så fina ut i hyllan när de syns att de är lästa. De böcker som jag tycker är snyggast i hyllan är nog ändå inbundna.
Jag gillar också det lite naggade och ruffiga utseende det ger.
Inbundna är fina, men jag har lite svårt med att de ofta är olika stora. Det stör min blick. 🙂
Det är sant. Men även storpocket kan ha olika storlekar. Så länge en serie böcker är lika så är jag nöjd.
Jag väljer inbundna i första hand och pocket i andra, men gillar varken e-böcker eller ljudböcker… Danska band måste jag kolla upp vad det är…
Ljudböcker gillar inte jag heller. Jag somnar när jag lyssnar. 😀
Älskar e-böcker. Och även danskt band.
E-böcker är ju så himla smidigt, bara klicka hem så har man boken redo.
De böcker jag gillar mest är nog de indbundna, ryggarna förstörs inte av läsningen, de är lätta att hålla i (de ej är för tjocka.)
Pocket, är lätta att ta med på resan, lite för känsliga, tar skada lätt av väskorna och vädret. De är väl gjorda för att förbrukas.
Storytel är hur smidigt som hellst, om man har råd till det…