Mike Gayles förra bok En halv värld bort är en av mina favoritböcker någonsin. Att läsa den här boken var därför lite läskigt. Tänk om jag inte skulle gilla?

Hubert Bird är ensam änkeman vars enda kontakt med omvärlden är hans dotter Rose. Hon bor i Australien och ringer varje vecka för att kolla till honom. Han har ljugit ihop en hel vänskara för henne. Men så bestämmer hon sig för att komma på besök och då vill hon träffa alla trevliga vänner han har berättat om. Nu måste han ut och skaffa vänner att visa upp för henne och hans trevande steg ut till omvärlden ska komma att ändra allt.

Åh, jag tyckte så mycket om den här boken. Den är så fantastiskt fin och i slutet satt jag där med tårarna rinnandes nerför kinderna och ville inte slå igen boken. Jag ville stanna i den världen, med alla dessa fina karaktärer jag lärt känna i boken.

I boken får vi följa Hubert från att han som ung reste från Jamaica till England för att skaffa jobb och ett bättre liv. Hur han träffar Joyce och blir kär, och hur hennes familj utesluter henne för att hon är ihop med en svart man. De möter båda rasism, men deras kärlek är stark. I livet som följer har de både medgångar och tuffa motgångar. Och när Joyce dör står Hubert kvar ensam. I vartannat kapitel är det nutid där vi följer Hubert på hans mission att skaffa vänner inför dotterns ankomst. I vartannat är det dåtid och där avslöjas små pusselbitar allt eftersom, pusselbitar som visar en helhet man aldrig kunde ana i inledningen. För varje kapitel jag läser blir jag bara mer och mer berörd.

Det handlar om kärlek, ensamhet, sorg, rasism, att bygga ett nytt liv i ett annat land, utanförskap, ålderdom och vänskap. Kort sagt – livet.

Fina, finaste Hubert. Så fint och känslosamt att få läsa om dig och ditt liv. 💕