Vinnare av Årets feelgood 2022, och det var en mycket välförtjänt vinst. En så otroligt fin, berörande och välskriven berättelse som fick mig att vilja skriva ner träffsäkra citat. Dessutom blev jag grymt sugen på att besöka fjällvärlden snart igen. Fantastiska miljöbeskrivningar som lockar till att resa dit.

”När Helena förbereder sin man Martins födelsedagsmiddag, får hon reda på att han under lång tid svikit och lurat henne. Världen rämnar och Helena flyr stan för Härjedalens fjäll, där hon får låna en liten röd timmerstuga av den egensinniga, pensionerade lärarinnan Sonja.

I ensamheten i stugan blir livet till en början ännu mörkare, trots sommarens ljusa nätter. En dag lyckas hon till slut ta sig ut på vandring, och då möter hon den unga och livsstarka Louise, som driver ett våffelbruk på fjället. De blir snabbt vänner, och Louise lyckas övertala Helena att bada kallt i fjällsjöar och långsamt hitta ny livsglädje.

Helena börjar arbeta i våffelstugan, och trivs oväntat bra. I hela sitt liv har hon drömt om att få arbeta med mat, och hoppet börjar spira i henne igen. Men Helena bär på ett mörker från barndomen, som hon måste överkomma för att bli hel.”

När man läser baksidetexten är det lätt att tänka att det är en ganska banal historia, men det är det verkligen inte. I stället bjuds man på en berättelse om livet i sig och det är en mycket tankeväckande och känslostark bok som verkligen grep tag i mig.

Det här var verkligen en stark läsupplevelse som gjorde intryck på mig och det är lätt att förstå att den vann titeln Årets feelgood. Det här är feelgood när det är som bäst.