Jag brukar inte läsa om böcker, dels pga tidsbrist (finns så många nya böcker jag vill läsa) men dels också av rädsla för besvikelse. Tänk om favoritboken inte håller fortfarande?

Serien om Ruth Galloway har varit en stor favorit sedan jag läste första boken 2012. Ny fick jag en sån lust att läsa hela serien från början. Del nr 15, som släpptes tidigare i år, ska enligt författaren bli den sista och innan jag läser de två sista vill jag ha hela serien färsk i huvudet.

”I sumpmarken utanför King’s Lynn i Norfolk hittar polisen människoben. Man misstänker att det är kvarlevorna efter Lucy Downey, en flicka som kidnappades för tio år sedan, och kallar in arkeologen och benexperten Ruth Galloway. När Ruth undersöker benen visar det sig, till kriminalkommissarie Harry Nelsons besvikelse, att benen är mer än tusen år gamla.Ända sedan Lucy kidnappades har Nelson fått mystiska brev som innehåller referenser till rituella offer. När ännu en flicka försvinner och Nelson får ett nytt brev ber han Ruth om hjälp med att tolka breven. Samtidigt som Nelson och Ruth närmar sig varandra visar det sig att Ruth svävar i livsfara för att hon hjälper polisen. Jakten på kidnapparen blir en kamp mot klockan för både den försvunna flickan och Ruth själv.”

Det var fantastiskt att återigen möta Ruth, Nelson, Shona, Cathbad m.fl. i den allra första boken. Under läsningen märkte jag att jag har glömt hur allt började och det är intressant att lära känna alla på nytt, särskilt som jag vet vad som kommer att hända i framtiden.

I den här första delen är det mycket arkeologi och det är ju en av orsakerna till att jag ens påbörjade serien en gång i tiden. Det här är inte en klassisk deckare. Det handlar mycket mer om relationer och historia och jag känner att jag lär mig något under tiden jag läser. Jag älskar det ofta dramatiska landskapet och miljöbeskrivningarna, särskilt de storslagna saltängarna där Ruth bor.

Jag har verkligen dragit mig för att läsa de två sista delarna i serien eftersom jag inte vill ta farväl av serien. Nu känner jag mig mer redo genom det här projektet med omläsningen. Jag hade faktiskt äran att träffa (och krama!) Elly Griffiths på förra årets bokmässa och det var definitivt en höjdpunkt. Då fick jag chans att berätta för henne hur mycket jag älskar den här serien. ❤️