Det här är den tredje boken jag läser av Birgitta Gunnarson och jag tycker så mycket om alla hennes böcker. Allt ifrån karaktärer och miljöbeskrivningar till själva storyn och de känslor den ger.

”När Tora motvilligt går med på att flytta in hos sin moster Maud under hennes sista tid i livet tänker hon att det är sista gången hon behöver ha med släkten att göra, sedan ska hon återgå till sin lugna, ordnade tillvaro. Men när Tora kallas in till advokatkontoret och informeras om Mauds testamente får hon en smärre chock. Försöker mostern håna henne från andra sidan graven?
Mauds död får Toras tankar oundvikligen att dras till det förflutna. Till vännen som aldrig svarade på hennes brev. Till moderns beslut att aldrig låta henne träffa sin italienska far. Samtidigt har stämningen på hennes jobb försämrats och påfrestande konflikter blossar upp.
Toras omsorgsfullt konstruerade försvarsmurar börjar stegvis krackelera, och hon tvingas både konfrontera sina djupaste rädslor och ompröva sanningar hon levt med i hela sitt liv. När sommaren närmar sig är inget som det brukar. ”

Den här boken rymmer ett stort känsloregister från djupaste sorg till spirande romantik och glädje. Och precis som i hennes tidigare böcker ryms det så mycket medmänsklighet, värme och tankeställare kring livet i stort. Tora har fått några rejäla törnar av livet och har blivit minst sagt stukad, men hon får också en hel del upprättelse.

Utan att spoila för mycket innehåller den här boken några scener i Italien som är magiska och får mig att vilja åka dit för att få uppleva samma sak.

Om du inte har läst något av Birgitta Gunnarson vill jag varmt rekommendera att göra det. Alla tre böckerna är precis lika bra i mitt tycke. Riktiga läspärlor!