För att komma ur min lässvacka fortsatte jag min omläsning av serien om rättsarkeolog Ruth Galloway och kriminalkommissarie Harry Nelson. Det visade sig vara ett lyckat val för jag klämde nionde och tionde delen i ett nafs. Och jag är faktiskt redan halvvägs igenom elfte. 😅

I dag funderade jag på varför jag tycker så mycket om den här serien. Jag gillar ju egentligen inte deckare, som det här klassas som. Det är karaktärerna i den här serien som gör det. De är helt vanliga personer med helt vanliga problem som vem som helst. I många deckare tycker jag att karaktärerna har ett tufft förflutet som tar upp alldeles för mycket av storyn. Så är det inte här och det gillar jag. Jag som läsare får fokusera på det som händer här och nu.

Just dessa två delar hör till de bättre i serien. Jag älskar att få följa karaktärerna i deras vardag och det är rätt mycket som händer just här. Trots att jag redan har läst och vet vad som händer kommer jag på mig själv med att hålla tummarna och hoppas på det där. Ja, har man läst förstår man vad jag menar.

Jag har lyssnat på de senaste delarna. De är suveränt inlästa av Angela Kovács. Jag lyssnar medan jag promenerar eller pysslar med något här hemma. Ruth och Nelson är med mig i det mesta just nu.