Den här serien blir bara bättre och bättre och jag känner att jag tycker ännu mer om den nu när jag läser den för andra gången. Jag kan inte riktigt sätta fingret på varför jag gillar de nyare delarna mer, men jag tror att det har att göra med karaktärernas utveckling. Hur deras relationer har fördjupats och befästs, och det gäller inte bara kärleksrelationer utan även vänskap- och jobbrelationer.

Den här delen tyckte jag innehöll mer spänning än vanligt, samtidigt som den också var väldigt sorglig. Jag sträcklyssnade på den. Tydligen tyckte jag precis likadant förra gången jag läste den då jag beskrev den som en av de bästa delarna.

Jag känner mig pirrigt förväntansfull inför att närma mig de två sista delarna i serien som fortfarande är olästa. Jag är redan igång med tolfte delen, och sedan är det alltså bara trettonde delen kvar innan jag ska läsa del 14 och 15 för första gången. Ser fram emot det, samtidigt som det tar emot att läsa det allra sista av denna favoritserie. Vill inte ta farväl av Ruth och Nelson.

Det har blivit att jag mest har lyssnat på de senaste delarna, eftersom det har varit smidigt att kunna lyssna samtidigt som jag gör annat. Jag har sagt det förr och säger det igen – Angela Kovács läser serien otroligt bra.