Åh, då var det dags att ta farväl av rättsarkeolog Ruth, kriminalkommissarie Nelson, druiden Cathbad och alla runt omkring dem. Jag fällde faktiskt några tårar efter att ha lyssnat klart. Inte pga slutet utan för att det nu är slut. Det kommer inga fler delar. Efter att ha hängt med detta fantastiska gäng i över 10 år måste jag nu ta farväl och just farväl har jag svårt för. 💔

”When builders discover a human skeleton during a renovation of a café, they call in archeologist Dr. Ruth Galloway, who is preoccupied with the threatened closure of her department and by her ever-complicated relationship with DCI Nelson. The bones turn out to be modern—the remains of Emily Pickering, a young archaeology student who went missing in 2002. Suspicion soon falls on Emily’s Cambridge tutor and also on another archeology enthusiast who was part of the group gathered the weekend before she disappeared—Ruth’s friend Cathbad.

As they investigate, Nelson and his team uncover a tangled web of relationships within the archeology group and look for a link between them and the café where Emily’s bones were found. Then, just when the team seem to be making progress, Cathbad disappears. The trail leads Ruth a to the Neolithic flint mines in Grimes Graves. The race is on, first to find Cathbad and then to exonerate him, but will Ruth and Nelson uncover the truth in time to save their friend?”

Jag tänker inte spoila något, bara reflektera över läsupplevelsen. Precis som i förra boken är pandemin närvarande. Inte lika mycket, men tillräckligt mycket för att jag skulle tycka det var jobbigt. Dessutom fortsätter inläsaren med otyget att låta telefonsamtal låta som om hon pratar i en burk. Så extremt irriterande! Svårt att höra och jobbigt för huvudet. Undrar om det är hennes eget påfund för att få det att låta mer teatraliskt?

Men själva storyn i sig är spännande. Jag har iofs tyckt för båda de sista delarna att det har varit för lite fokus på Ruths och Nelsons relation. Det är kanske bara min känsla.

För att sammanfatta hela serien – den är en blandning av spänning, arkeologi, vardagsliv och relationer. Relationerna har varit i form av kollegor, vänskap och kärlek. Allt har varit insvept i stämningsfulla miljöer och särskilt saltängarna där Ruth bor har varit flitigt förekommande. De karga, lite mystiska saltängarna har spelat en viktig roll genom hela serien. Jag har läst att de är påhittade, annars hade de stått på min lista över platser att besöka. Men Norfolk finns ju, och jag måste nog besöka det stället någon gång.

För mig har karaktärerna varit det som dragit mig till serien. Ett starkt gäng med Ruth och Nelson i spetsen, men alla har bidragit till berättelsen och den familjära känslan. Efter så många år och böcker tillsammans känns de nästan som nära vänner. Och nu måste vi alltså ta farväl. Nä, jag säger i stället på återseende för jag ska definitivt läsa om den här serien fler gånger.