Det här är feelgood när det är som allra bäst! Jag älskade verkligen precis allt med den här boken och njöt av varje sida.

”Jennie är en inbiten storstadskvinna och arbetar som chefredaktör på tidningen Drömliv. Men hennes eget liv är inte mycket till dröm. Efter skilsmässan för fyra år sedan lägger hon all tid på tonårsdottern Tilda. Kärleken och drömmarna om ett rött torp med vita knutar har hon lagt på hyllan.

Men en reportageresa till Storsjöhöjden i Jämtland förändrar allt. Hon lär känna människorna som bor och arbetar på gården, och charmas snabbt av de eviga sommarnätterna, och även av bonden Frank. Även om det känns som om han bär på en hel del hemligheter.

När resan lider mot sitt slut visar det sig att hennes kommande sommarsemester är hotad. Kan hon återvända till Jämtland? Och hur vet man egentligen var man hör hemma?”

Miljön är svensk landsbygd och jag tycker feelgood är som bäst när skådeplatsen är just landsbygden. Här är det dessutom en getgård och miljöbeskrivningarna är så lockande att jag är beredd att genast packa väskan och flytta dit.

Karaktärerna är helt vanliga människor, som alla har serverats några riktiga käftsmällar av livet. Men de har tagit sig igenom det svåra, och något tilltufsade har de fått en annan mer ödmjuk syn på livet. De är personer jag tycker om och hejar på hela boken igenom.

Boken bjuder också på en hel del humor. Jag satt ofta med ett leende åt dråpliga kommentarer eller situationer.

Härlig miljö, äkta karaktärer och ett språk som är kryddat både med dialektala uttryck och personlighet. Jag har bara lovord att ösa över den här boken. Njutläsning från början till slut. Jag ville inte att boken skulle ta slut – jag ville fortsätta hänga där på getgården bland getter och katter. Nu måste jag bara övertala min man om att vi ska bli getbönder. Och att vi ska flytta. 😅