Nämen om man skulle ta och flytta till Dalarna, närmare bestämt Leksand? För Hanna Blixts miljöbeskrivningar får detta ställe att låta smått magiskt. Rimfrostgnistrande träd, en frusen tjärn för skridskoåkning, ett lusthus med skyhög mysfaktor som man vill flytta in i och berusande chokladdofter.

”Arbetet på PR-byrån i Stockholm börjar kännas allt tyngre och till slut får Hilma nog och säger upp sig. Av en ingivelse söker hon jobb på ett kafé med chokladtillverkning, beläget i ett vackert lusthus i Leksand. Hon har aldrig längtat efter att flytta norrut, men bilden av kaféet väcker en oförklarlig längtan inom henne. Ingenting blir som hon trott, men kanske blir flytten till Dalarna början på något nytt?

Parallellt med Hilmas berättelse får vi följa en pojke som växer upp under 1960-talet i samma by. Vem är han? Och hur mycket ensamhet kan en människa hantera?”

Detta är fjärde delen i Leksands-sviten och den går att läsa som fristående. Karaktärerna från de första tre delarna återfinns som bikaraktärer här, men man behöver inte kunna deras historia för att förstå. Däremot blev jag väldigt glad just över denna lilla skymt för den avslöjade hur det hade gått för dem.

Det här är definitivt min favorit i serien! Jag älskade precis allt med boken. Karaktärerna kändes levande, miljön var mysigast möjliga och storyn bjöd på underhållande och hjärtevärmande läsning. Många av karaktärerna har gått igenom riktigt svåra prövningar i livet och deras berättelse grep tag.

Boken utspelar sig under veckorna fram till jul och sedan under själva julen. Det är vintrigt, julpyntande, dofter av pralintillverkning, granar och julbelysning. En försmak av julen kan man säga, så den här boken funkar om man inte vill ha alltför mycket jul för tidigt.

Kan varmt rekommendera den här boken.