Åh, vad jag tyckte om den här boken! Jag visste egentligen inte vad jag skulle förvänta mig när jag började läsa. Jag blev glatt överraskad när jag bjöds på en berättelse med både humor och djup, svärta och romantik. Det var njutläsning från början till slut och jag sträckläste boken.

”Florence Day är spökskrivare åt en av USA:s mest älskade romanceförfattare. Men det enda hon kan tänka är att kärleken är död, och hennes manus är i lika dåligt skick som hennes krossade hjärta. I hopp om att få sin deadline framflyttad söker hon upp sin nya redaktör. När han vägrar förbereder sig Florence på att karriären är över. Så får hon det värsta samtalet hon kan tänka sig och tvingas återvända till sin hemstad för att begrava sin älskade pappa. Florence har inte varit hemma på tio år, inte sedan stadens invånare vände henne ryggen. Hennes pappa är borta, men allt annat känns som vanligt. Och hon hatar det. Ända tills ett spöke dyker upp på tröskeln till familjens begravningsbyrå, och hon finner sig hemsökt av en väldigt attraktiv, och väldigt död, redaktör.”

Det låter kanske lite konstigt det här med att det är ett spöke i boken men det funkade alldeles utmärkt. Berättelsen är både underhållande och tänkvärd om sorg, familjeband, om att vara annorlunda och om att hitta sin väg i livet. Jag älskade karaktärerna och dialogerna dem emellan. Det är mycket humor och djupa samtal blandat i en perfekt mix.

Det här är en bok som verkligen fick mig på fall. Jag gillade precis allt med den. En riktig pärla!