Återigen en tunn bok med stort innehåll. Det blir så speciellt när författaren väger varje ord och håller det kort och kärnfullt. Det är så många lager i den här boken, och för varje sida förstår jag lite mer om vad som händer eller kanske ännu mer – vad som HAR hänt tidigare. Det mesta som händer berättas mellan raderna, i tystnaden mellan far och dotter.

””Jag ser mig omkring. Brukar känna mig trygg här. Har alltid trott att fjällen är på min sida. Är inte så säker längre.”

Alltid annars brukar det finnas en radio som fyller tomrummet mellan dem. Men när en dotter och hennes pappa fastnar på kalfjället finns inte längre något som kan fylla ut tystnaden. Det måste de göra själva.”

Det är en melankolisk berättelse, om det som aldrig blev och om orden som aldrig sades. Det handlar om samernas historia, de stora såren som är svåra att prata eftersom det gör för ont. Det skapar också ett glapp mellan generationerna, i det här fallet mellan en far och en dotter. När de fastnar på kalfjället får de tid att både tänka och tala om det som varit.

Ibland gör läsningen direkt ont i hjärtat, men det är samtidigt hoppfullt och vackert. Det finns ju en vilja där, att nå fram och förstå. Jag är tacksam över att ha läst så mycket om samernas historia de senaste åren eftersom jag nu känner till mycket av det som nämns i boken. Det gjorde jag inte för några år sedan och det är tack vare skönlitterära berättelsen jag har fått kunskapen.

Den här boken är så otroligt fint skriven och rymmer så mycket. Det är både en uppväxtskildring om familjehemligheter och arv, men det handlar också om en ung kvinnas drömmar och hopp om framtiden. Vi ska bokcirkla om den här boken i helgen och det är verkligen en perfekt bok att samtala kring. Jag ser fram emot att höra vad de andra tycker. För mig är det här en av årets bästa böcker. Fantastisk läsupplevelse!