Jag tycker väldigt mycket om historiska romaner, att genom skönlitterära berättelser få uppleva historiens vingslag. Den här boken tog mig till 1930-talets (f.d. Tjeckoslovakien, ett land som jag faktiskt inte har upplevt så mycket i just skönlitteraturens värld. Det var väldigt intressant att läsa om.

”Cermaka är bara ett barn när hon flyr från Tjeckoslovakien under hotet från nazisterna, men drömmer alltid om att en dag återvända till Silverslottet, hemmet hon tvingades lämna. I Helsingborg blir klarinetten hennes tröst och hon spås en lysande framtid som musiker.

Sonen Franz, även han musiker, växer upp med historierna om släktens storhet. Men för hans del har arvets tyngd bara lett till problem. 1991 får de veta att slottet är tillbaka i familjens ägo. Franz övertalar sin mor att sälja, men när de kommer dit visar det sig att byborna har väntat på dem i alla år, med hopp om att återställa slottets forna glans.”

Den här boken bjöd på en så himla fin läsupplevelse och jag lyssnade faktiskt till stora delar på den då jag hade saker att göra och egentligen inte alls hade tid för läsning. Isabelle Moreau gör en otroligt fin inläsning av boken.

Boken rör sig både i dåtid och nutid, i flera länder. Det är Cermaka och hennes son Franz som främst är huvudpersonerna och vi följer dem växelvis. En familj som förlorade allt när både nazisterna och kommunisterna tog vad de ville ha och de tvingades till flykt. När slottet återlämnas är det mesta förstört, men minnena finns kvar och viljan att återvända till rötterna likaså. För Cermaka betyder slottet längtan, hopp om framtiden och familj. För Franz som har vuxit upp i Sverige är slottet mer som en skröna och ett påhäng som nu ofrivilligt blivit hans ansvar.

Det här är en sorglig men samtidigt hoppfull och hjärtevärmande berättelse som jag sträckläste. Jag ville få veta hur det skulle gå med slottet och med den försiktiga Franz som alltid har burit på en stor osäkerhet. Som läsare vill man liksom putta honom i rätt riktning, våga ta för sig. Genom hela berättelsen går också musiken som en röd tråd och det märks att det ligger författaren varmt om hjärtat. Både Cermaka och Franz är oerhört skickliga musiker.

Jag vill verkligen varmt rekommendera att läsa den här fina berättelsen. En riktig pärla!