Jag älskar den här boken så innerligt, jag vet knappt inte vad mer jag kan skriva om den? Den är underbar, precis allt med den. Jag har läst den långsamt, lite då och då, för att få den att räcka längre. Egentligen brukar jag avsky att läsa en bok på det sättet, men för den här växte snarare kärleken mellan varje lässtund. Karaktärerna fanns där och väntade på mig, och jag omslöts totalt av berättelsen varje gång.

Efter att ha läst Charlotte McConaghys tidigare böcker var förväntningarna skyhöga. Jag köpte boken så fort den släpptes, men sedan har den fått ligga och gotta till sig här hemma ett tag. Det var nästan lite läskigt att börja läsa – skulle hon lyckas skriva ytterligare en magisk bok?

Den här boken är om möjligt ÄNNU bättre än de två tidigare. Jag älskar den karga miljön och beskrivningen av den, karaktärerna som har levt så länge på denna helt isolerade plats ute i havet. Kontakten med alla djur, beskrivningen av alla fantastiska djurmöten. Jag har googlat för mig helt okända växter och djur för att skapa mig en bild. I slutet av boken skriver Charlotte McConaghy om sitt eget besök på ön och dess verkliga namn, vilket gjorde att jag var tvungen att googla på även det namnet och fann bilder som visade sig vara exakt så som jag föreställt mig ön.

Så känslosam, gripande och rent ut sagt magiskt bra läsning. Jag älskar hennes språk, det där lite mystiska draget och hennes förmåga att få det att kännas som om jag är där på plats. I slutet satt jag med tårar i ögonen. Årets hittills bästa bok för mig!