Låt mig bara torka tårarna så ska jag berätta om denna så underbara bok. Första gången jag såg den här boken var när jag scrollade igenom engelska böcker i samband med bokrean. Minns inte varför den här boken dök upp där men jag fick en så stark känsla att DEN måste jag läsa. När jag såg att den skulle släppas på svenska bestämde jag mig för att vänta och nu har jag äntligen fått läsa! Och den bjöd på en precis så ljuvlig läsupplevelse som jag hoppats på.

Detta är ett riktigt familjeepos som spänner över flera generationer. Evelyn och Joseph växte upp som grannar, blev kära och har sedan levt på samma ställe med barn och barnbarn där flera generationer tidigare gjort. När Evelyn får en dödlig diagnos bestämmer de sig för att avsluta sina liv tillsammans om ett år, och de samlar sina tre barn för att meddela detta. Efter 60 år tillsammans kan inte Joseph tänka sig att fortsätta utan henne. Detta ska bli deras sista år.

Vi följer dem i både nutid och i tillbakablickar av deras gemensamma liv, med flera historiska händelser. De har alltid funnits vid varandra sida, men livet har inte alltid varit enkelt. Det är gripande, intressant och medryckande läsning. Jag har levt mig in i allt som de har gått igenom och det har känts som om jag också har varit där vid deras strand i New England.

Jag älskar verkligen den här boken. Språket är underbart, med formuleringar som ofta fick mig att läsa om vissa stycken för att det var så fint formulerat. Det här var ren njutläsning från början till slut och den här boken kommer att hamna på min topplista för årets bästa böcker.

Och som sagt – tårarna flödade i slutet. Det var länge sen jag grät så mycket till en bok. Jag var tvungen att sitta och krama boken en stund efteråt. ❤️