När en bok utspelar sig i mitt favoritland Australien blir jag genast nyfiken. Den här boken har flera ingredienser som jag brukar tycka om, förutom att den utspelar sig i Australien är det också en släktkrönika som spänner över lång tid. Vi bjuds på drama, familjehemligheter, sorg och romantik. Trots det blev det inte den läsupplevelse som jag förväntat mig.

Boken utspelar sig på en fårfarm i Västra Australien från 1950-talet och framåt. Vi får lära känna familjen MacBride i flera generationer, deras vardag, livet på en fårfarm med alla dess utmaningar samt följa dem och deras vänner/bekanta i både stor sorg och glädje.

Jag tyckte väldigt mycket om skildringen av livet på en fårfarm, dess isolerade tillvaro och hur vardagen fungerar. Man får lära sig mycket kring vädrets makter, hur beroende man är av väder och vind och det är verkligen fantastiska miljöskildringar.

Men. Det jag inte gillar med boken är den där svärtan som allting cirkulerar kring. En händelse får stora konsekvenser och jag har svårt för den. Det är för mörkt, för sorgligt och samtidigt har jag svårt för hur det trots sin svärta ändå liksom bara får smälta in i berättelsen? 

Läsningen gick trögt i stora delar av boken. Många bikaraktärer som jag hade svårt att placera, långa stycken där inte så mycket hände. Nej, den här boken passade inte mig alls. Jag fick kämpa med läsningen alldeles för mycket. 

Det är så tråkigt när en bok man längtat efter att läsa inte håller för förväntningarna, men så är det ibland. Allt passar inte alla. Jag har sett andra som tycker väldigt mycket om den här boken, så om du blir nyfiken tycker jag du ska ge den en chans.