Den fjärde vägen av Victor Pavic Lundberg

Det här är en psykologisk spänningsroman med tydliga hintar till filmens värld, både i sin uppbyggnad men också genom själva storyn.

Sebastian Krantz misstänker att hans fru är otrogen och anlitar privatdetektiven Klara för att få bevis. För många år sedan slog han igenom med en film som byggde på mordet på hans mamma, en film som blev en stor succé. Efter det har det dock inte blivit så mycket mer och det är hans fru Annie som numera står för framgången och pengarna. När Klara visar bilder på Annie och en man startar en kedja av händelser och Sebastian vet inte längre hur väl han egentligen känner sin fru.

Vi får följa flera olika perspektiv vilket gör att man som läsare ganska snart förstår att det ligger så mycket mer bakom allt som pågår. Det är både nutid och dåtid och snart läggs ett pussel som visar att det förekommer både hemligheter och missförstånd.

Det är spännande läsning, men samtidigt känner jag att det inte når riktigt hela vägen fram. Jag har så svårt för när gifta par skildras som främlingar som egentligen inte vet något om varandra. I det här fallet förstår jag inte varför de ens är ett par? Vissa delar känns dessutom lite väl orealistiska och jag blev besviken på slutet. Storyn tappade farten mot slutet och jag tycker att det blev lite väl många vändningar.

Jag har sett lite blandade omdömen och det verkar som om en del verkligen älskar boken medan andra är lite mer kluvna. Boken nådde inte riktigt upp till mina förväntningar men så är jag också svårflirtad när det gäller spänningsromaner. Alla gillar vi (som tur är!) olika så läs om du blir nyfiken. 

Kommentera gärna!