Det har gått ett tag sedan jag läste den här boken och jag har försökt hitta orden för att skriva om den. Jag vet fortfarande inte riktigt vad jag ska säga om den, så det får bli som det blir.

Den här boken har hyllats av så många, men för mig blev svärtan i den alldeles för mörk. Den innehåller ett ämne som jag inte vill läsa om, och särskilt inte i en feelgood. Jag upplever att det är en ”trend” just nu att feelgood ska ha väldigt mycket svärta? Jag har flera gånger känt när jag läst att det blir alldeles för mörkt, att jag inte var beredd på det, och att det inte var vad jag var ute efter. Det är klart att det inte bara behöver vara sockersött, men för mig har balansen flera gånger tippat över.

Jag tyckte om grundstoryn om hur hon fick ärva lägenheten och bakgrunden till det. Men för mig lämnade berättelsen så många tankar och frågor kring den lilla tjejens uppväxt och vad hon tvingades gå igenom. Det är det där med barn som far illa – jag kan verkligen inte läsa om det.

Det här var tyvärr en bok som inte passade mig vilket var tråkigt då jag tyckt så mycket om författarens tidigare böcker.